I mitten på vecka 35 fick jag helt plötslig väldigt ont i magen tidigt på morgonen. Efter det första anfallet kändes det som stark kramp på undersidan av magen, på vänster sida och jag blev öm som i ett band från vänster till höger höft. Krampen kom tillbaka varje kvart och efter en halvtimme ställde jag mig upp och började gå runt i rummet och lägenheten. Jag hade läst någonstans att om det är falska värkar så ska de upphöra om man byter aktivitet- börjar gå från stillasittande eller sätter sig från att ha rört på sig. Dock hjälpte det inte så mycket. Kramperna kom tillbaka varje kvart och efter en timmes gående fram och tillbaka ringde jag till förlossningen och de sade åt mig att komma in för en undersökning. Sagt och gjort och väl där fick jag ligga på en säng medan fostrets hjärtljud och sammandragningarna mättes på en liten apparat. Mätningarna höll på i en halvtimme och sedan fick jag träffa en läkare som gjorde en ultraljudsundersökning. Allt såg bra ut tyckte han och trodde att det hade med min njursten att göra. Men om det ökade i frekvens till två gånger på tio minuter så skulle jag komma tillbaka. Det gjorde det inte, men under hela dagen fick jag återkommande kramp i magen varje kvart.
Sedan hände det inte så mycket. Jag blev sjuk med feber, halsont och lite hosta dagen efter och var sjuk under hela helgen. På söndag natt fick jag återigen ont, även denna gång under magen på vänster sida, men istället för ett ömt band på framsidan som jag hade förra gången så fick jag kraftigt ont i ryggen på båda sidor. Smärtan kom med jämna mellanrum (8 minuters intervaller denna gång som varade 2-3 minuter), men efter att ha mätt en timme och sett att frekvensen inte ökade så försökte jag gå och lägga mig. Detta visade sig dock vara omöjligt. Så snart jag lade mig ner fick jag ordentligt ont och det fanns inga positioner som kändes avlastande. Jag provade att gå upp och sätta mig och det kändes ok i en halvtimme ungefär, sedan började även det göra jätteont. Det enda som fungerade var att sätta mig själv i rörelse och jag började gå fram och tillbaka. Klockan var redan 2 på morgonen och jag hade inte sovit ordentligt på hela dagen. Jag tog alvedon, men det hjälpte inte alls.
Till slut ringde jag sjukvårdsupplysningen som sade åt mig att åka in till akuten med en gång. Så jag väckte maken och vi åkte in. Det tog väl ca 10 min av väntande innan vi fick registrera oss, sedan tog det ytterligare några timmar innan jag fick något smärtstillande. Det första jag fick hade ingen effekt alls och sedan tog det ytterligare någon timme innan jag fick en injektion. Sedan minns jag inte så mycket, eftersom det jag fick gjorde mig väldigt yr (och torr i munnen). Jag sov mer eller mindre från 7-8 på morgonen fram till ca 17 samma dag. Jag märkte att jag blev körd till olika platser- för ultraljud och upp till urologavdelningen. Till slut fick jag åka hem med läkemedel utskrivna. Man gjorde en bedömning att jag inte behövde stanna kvar- något man först hade sagt att jag kunde bli tvungen att göra. Och det känns faktiskt ganska skönt. Efter förra sjukhusvistelsen gick jag ner väldigt mycket i vikt och jag hade så himla tråkigt när jag var där, så jag slipper gärna gå igenom det igen. Det är faktiskt skönare att få vara hemma och röra sig som man vill.
Efter att jag hade kommit hem var jag fortfarande yr och jag gick direkt och lade mig. När jag vaknade nästa morgon gjorde det återigen jätteont! Jag var öm i ryggen och under magen, fast det var inte alls i samma nivå som dagen innan. Det mesta av ömheten försvann efter en alvedon. Sedan gick jag och lade mig och efter det har det inte hänt så mycket. Bebisen rör på sig mer än någonsin nu och jag känner kraftiga rörelser nästan dygnet runt. Om jag står upp känns det som att bebisen trycker på neråt och om jag sitter eller ligger så rör det sig upp och ner och i sidleds. Tyvärr har bebisens fötter allt oftare hamnat över min högra njure, vilket gör VÄLDIGT ont och det väcker mig ofta på nätterna. Och jag har helt tappat uppfattningen om tid och dag. Både igår och idag har jag trott att det var fredag och alla tidigare dagar har flutit ihop ordentligt. Det enda jag har koll på är att jag är törstig väldigt ofta och dricker mycket vatten. Hmm, förvirrat. Men det känns som att det inte är så lång tid kvar nu. Trots allt är jag beräknad om precis en månad.
Mer om denna graviditet
- V.19- ultraljudsundersökning
- V.22- bebisen sparkar
- V.25- hjärtljud
- V.28- öm i revbenet
- V.29- Lågt järnvärde och liten bebis(?)
- V.30- en fjärdedel kvar! Barnvagn och babyskydd
- V.32- Niferex
- V.34- tillväxtkontroll
- V37- fixering, sömnlösa nätter och gratisprover
- v38- lite fler gratisvaror och mycket hosta
- V.39-En vecka kvar!
- Bebis!!!