Jag vaknade på förmiddagen och hade jätteont i mage och rygg. Självklart blir jag orolig. Är det bebisen?
Jag har haft njursten förut och känslan påminde väldigt mycket om det. Hursomhelt, för att vara säker åkte vi in till Akademiska Sjukhuset och väl där fick jag komma in direkt. Efter ett tag fick jag en morfinspruta subkutant i magen som gjorde att jag somnade direkt. Jag vaknade efter någon timme med ordentliga smärtor och fick ytterligare en spruta. Vet inte hur många gånger jag vaknade och fick sprutor, men till slut var det kväll och jag blev skickad på ultraljud för att fastställa att det inte faktiskt var något fel på barnet.
Ultraljudet visade inga som helst problem och allt såg normalt ut. Till på köpet fick vi en utskrift med en liten bild på bebben och för mig blev det självklart det yttersta beviset på att jag faktiskt var gravid. För även om graviditetstester ska vara säkra så var jag faktiskt inte helt övertygad innan jag fick se ultraljudet. Jag hade haft tur tidigare och inte känt av några särskilda graviditetssymptom. Jag hade inte haft något genomgående illamående eller kräkts eller haft några särskilda matpreferenser. Det hade ju trots allt varit Ramadan innan och mycket kunde hänvisas till fastan.
Det har varit en lång dag, först flera timmar på akuten, sedan ultraljudet och någon timme till innan jag blev inlagd för observation. Läkarna hoppas på att stenen kommer ut av sig själv inom en dag eller två. Jag hoppas att smärtan avtar så snart som möjligt!
Fortsättningen på berättelsen hittar du här!