Efter ett par dagar till på hotellet då vi passade på att vila och ta det lugnt var det dags att röra oss bort till Mina på onsdagen den 8:e dhulhijjah och de många tälten som stod uppställda där. Vi hade blivit tillsagda att ta med oss minimalt med saker eftersom utrymmet är begränsat. Dock visste vi inte hur begränsat det verkligen var!
Var och en fick en madrass var i tältet som kunde vikas ihop till en liten fåtölj vid behov (vilket var nödvändigt varje gång vi skulle be).
Vårt tält var ganska litet och det fick bara plats med två rader med madrasser huvud mot huvud. Förutom att vara trångt var tältet också väldigt varmt. Det hade ett AC-system, men det var helt otillräckligt i värmen vi befann oss i. Men det fanns inte så mycket att göra förutom att ha tålamod och dricka mycket vatten (och vätskeersättning). Vatten förvarades utanför tälten i plastbehållare som de försökte kyla ner med is. Det hann dock oftast inte kylas ner ordentligt innan folk började plocka åt sig dem.
Vi fick också mat tre gånger per dag. Varje måltid kom i små kartonger och det var samma mat till frukost nästan varje dag i tältet. Lunch och middag kunde variera, men jag missade ett par middagar då de levererades så sent på kvällarna.
Efter en ganska varm natt i tältet var det dags att ta oss till Arafatslätten där nya tält väntade på oss. Här hade vi ett jättestort tält för systrarna och ett annat för alla bröder. Tältet hade stora AC-kylare och var något bättre på att hålla kylan än tälten i Mina. Det blev aldrig kallt, men det var inte outhärdligt varmt heller. I dessa tält bad och gjorde vi zikr hela dagen fram tills det blev natt. Efter Magrib började vi att bussas bort till ett nytt fält- Muzdalifah. Där bad vi Magrib och Isha innan vi började vår jakt på småstenar. Var och en skulle samla 70 stenar som skulle användas under de kommande dagarna. Eftersom vi var en ganska stor grupp tyckte jag att det, trots den långa dagen och den sena timmen ändå var ganska roligt att gå runt och leta. Nu och då hörde man någon fråga ”hur många har du nu?”. Och så fortsatte man tills man var färdig. Därefter fanns det inte så mycket annat att göra än att lägga sig ner och sova. Vi sov på fältet på madrasser som vi hade tagit med oss från tältet i Arafat. Jag hade tagit med mig en sovsäck som jag sov i och det var en intressant upplevelse att sova under bar himmel i den värmen som trots allt fanns. Vi vaknade kladdiga och lite obekväma, men hade möjlighet att skölja av oss i de många båsen som fungerade både som toalett och dusch. Efter Fajr-bönen var det dags för en promenad tillbaka till våra tält i Mina för att vila ett par timmar innan vi skulle gå bort till Jamarat för den första stenkastningen.