Bebis!!!

Ja nu är vår älskling här och bråttom hade han ut minsann :D. Detta inlägg handlar om förlossning, you have been warned! Det finns inga gulliga bebisbilder, bara en kort redogörelse (ähum…)- om annat skriver jag om senare när jag orkar…

Vi tar det från början, för trots allt gick det mesta ganska fort denna gången! Fortsätt läsa ”Bebis!!!”

V.39-En vecka kvar!

Idag är det precis en vecka kvar tills beräknad förlossning (bf som det så trevligt skrivs på forum). BB-väskan är packad och ”förlossningsplanen” är upprättad. Jag har varit på det förhoppningsvis sista besöket hos BM innan förlossningen och allt pekar nu äntligen åt rätt håll! Nytt senaste gången var att vi pratade mer om själva förlossningen och det kändes nog ganska tryggt. Fortsätt läsa ”V.39-En vecka kvar!”

v38- lite fler gratisvaror och mycket hosta

Nu är det precis två veckor kvar till beräknad förlossning och den här veckan har jag hostat varje natt under den första halvan av veckan. Den andra halvan har jag varit irriterad i halsen och det är få nätter som jag faktiskt har fått sova ut ordentligt, men jag börjar nog vänja mig vid att alltid ha mer eller mindre sömnbrist. Trots det har jag haft en himla lust att gå ut och röra på mig, så det har blivit att vi har varit runt i flera större affärer och gallerior i Uppsala och gått runt där i en timme. Fortsätt läsa ”v38- lite fler gratisvaror och mycket hosta”

V37- fixering, sömnlösa nätter och gratisprover

Var hos barnmorskan igen igår- kanske det sista innan bebisen kommer och äntligen pekar alla värden åt rätt håll! Jag har äntligen lyckats få upp mitt järnvärde till ursprungsnivån (som visserligen var låg till att börja med, men ändå!) och SF-måttet visar att min mage håller på att ta igen sig och närmar sig normalkurvan. Kanske hinner den växa ikapp de sista veckorna? Fortsätt läsa ”V37- fixering, sömnlösa nätter och gratisprover”

V.34- tillväxtkontroll

Det har varit så mycket prat om att min mage är så liten, så idag var jag på Akademiska sjukhuset för en tillväxtkontroll. Det är en ultraljudsundersökning där man mäter huvudets mått, magen, lårben och kollar mängden fostervatten. Tillväxtkontrollen görs om man tycker att magen växer dåligt eller inte alls för att se efter om det kan vara något som är fel. Att mäta magen är heller inte en helt söker metod och då kan man göra ultraljud istället och se hur det ligger till. Fortsätt läsa ”V.34- tillväxtkontroll”

V.32- Niferex

Har varit hos BM igen och mätt och tagit prover. Även denna gång är mina värden låga, men lite förbättringar blev det ändå. Efter att ha gått på högdos järndroppar i ett par veckor så har järnvärdet faktiskt ökat!

Räddningen för mig som har svårt för att svälja järntabletter (som inte ska delas) är Niferex järndroppar som jag droppar i ett halft glas apelsinjuice. Det har fungerat jättebra! Doseringen då? 2 ml kl 8, 12, 16, 20 och 24 om jag fortfarande är vaken. Halten är 30mg/ml så det blir totalt sett 240-300mg om dagen! (Jag tror att en vanlig duroferontablett ligger på 100mg och tas 1-2ggr/ dag.)

Annars så ligger SF-måttet fortfarande lågt, faktiskt precis på den undre kurvan. Jag har fått en tid till tillväxtkontroll om två veckor. Det känns som en evighet bort, men det är nog bara att vara tålmodig…

V.30- en fjärdedel kvar! Barnvagn och babyskydd

Nu är det inte långt kvar. Tiden går fortare och fortare ju närmare ankomstdatum vi kommer. Vad har hänt denna vecka då? Hmm… *tänker*. Jag har fortsatt att gå upp i vikt, fyllt år och noterat något som skulle kunna vara mjölk i brösten. Det känns ganska tidigt, men det är nog ändå ganska skönt att veta att mjölkproduktionen har kommit igång, då slipper man oroa sig för det senare.

Och nu har vi varit och köpt en halv barnvagn 🙂 Babyland hade något slags paketerbjudande, så vi slog till och köpte en Brio Sing barnvagn med en Brio Prio babyskydd. Det var mycket färger att välja mellan, men till slut bestämde jag mig för att färglatt är roligare. Så det blev en grön liggvagn, svart sittvagn och ett rött babyskydd.

V.29- Lågt järnvärde och liten bebis(?)

Igår var jag hos barnmorskan och lyssnade på bebisens hjärtljud igen :). Det lät kraftigt och bra, men i övrigt var besöket ingen höjdare. Det visade sig att mitt hb-värde hade sjunkit ganska rejält sedan förra besöket. På en månad har värdet minskat från redan låga 112 till 92, så det blir mycket järntillskott för mig för att komma ikapp.

Sedan mättes magen igen och från att ha legat mitt på kurvan förra gången har den nu bara vuxit med två centimeter- på tok för lite. Jag ligger nu på gränsen och vi får se vid nästa besök om lillen vill växa enligt den lägre kurvan och komma ut liten, eller om den vill växa till sig och komma ikapp och bli ”normalstor”. Nu vet jag ju inte vad man har utgått ifrån för folkslag när man gjorde den där kurvan. Asiater är ju mindre än européer…

V.28- öm i revbenet

Den här veckan har jag märkt av en liten förändring: jag har ofta ont i revbenet på höger sida. Och jag vaknar ofta öm i hela mittensektionen av kroppen. Jag märker också att sparkarna inte längre bara går mot sidan, utan då och då får jag en smäll ner mot blåsan. Alla dessa observationer får mig att tro att bebisen har ändrat position- från att ha legat horisontellt till att nu ligga vertikalt, förmodligen med huvudet neråt.

Igår natt kände jag ytterligare en underlig sak- om det inte är slag mot blåsan så verkar alla andra kännbara rörelser ligga ovanför naveln. Och det är MYCKET rörelser nu. Jag fick inte mycket sömn inatt och känner mig helt utmattad idag. Men ännu rör det sig för mycket där inne för att det ska kännas bekvämt nog att somna… Jag kanske somnar av utmattning till slut?

V.25- hjärtljud

Jag var hos barnmorskan idag för en rutinundersökning. De tog ett blodprov för att kolla hb-värde och tog blodtrycket. Sedan kom det roliga- en liten apparat som förstärkte hjärtljuden på bebisen! Hjärtat slog starkt och stadigt i rätt takt och barnmorskan noterade att bebisen rörde på sig ganska kraftigt 🙂

Det hela avslutades med att magen mättes från blygdbenet upp till bröstbenet och mätningen för att kolla att bebisen växer i rätt hastighet. Det finns en standardkurva för detta och min mage hamnade precis i mitten. Det ser bra ut hittils alltså, alhamdulillah.

V.22- bebisen sparkar

Magen syns fortfarande knappt alls, men desto mer känner jag att det verkligen finns något levande i min lilla mage. Bebisen har fått in en dygnsrytm nu och det har bestämt sig för att vara vaken om nätterna. Alltså sätter det igång vid 8 eller 9-tiden på kvällen och sparkar och leker därinne fram tills 4 eller 5 på morgonen, dvs de tider som jag vanligtvis sover! Det har lett till att jag är helt utmattad de flesta dagar, för det är väldigt distraherande och svårt att somna när man känner en massa rörelser i magen hela tiden!

Som tur är så sparkar bebisen inte mot den sida där jag har min stent, så det gör i alla fall inte ont. Men det hade nog varit bättre ifall den kunde hålla sig vaken enligt svensk tid 🙂

Bebisen

Din bebis blodcirkulation är nu komplett och helt fungerande. Navelsträngen fortsätter att växa och bli tjockare alltmedan blodet strömmar med avsevärd kraft igenom för att förse bebisen med syre och näring. Moderkakan är nu nästan lika stor som bebisen.

Storleken kommer att fördubblas under andra halvan av gravid iteten. Bebisen är nu c:a 18 cm lång från huvud till stjärt och väger ungefär 300 gram.

Nu mognar de olika organen. Matsmältningssystemet fungerar redan på ett grundläggande sätt och bebisen kan svälja fostervatten och ta upp vatten och socker och sedan göra sig av med restprodukterna. Denna mekanism är en förberedelse på livet utanför livmodern.

I blodet finns det redan ett stort antal röda blodkroppar, och vita blodkropparna börjar att bildas. I munnen börjar små smaklökar att bildas på tungan.

Från BliMamma.se

V.19- ultraljudsundersökning

Vi var på Akademiska Sjukhuset idag för en rutinultraljudsundersökning. Undersökningen tar ca 30 min och under den tiden hinner barnmorskan med att mäta avstånd mellan huvud och stjärt, lårbenslängd och lite annat för att fastställa det beräknade födelsedatumet och för att vara säker på att det inte är någon missbildning på barnet eller att det är felproportionaliserat, vilket i så fall skulle kunna indikera någon sjukdom.

I vårt fall såg allt bra ut och förlossningsdatum fastställdes till Aprl 2011.

V.15- Ut- och sjukskriven

Efter en vecka inlagd blev jag till slut utskriven. Inte för att det har slutat göra ont. Men för att det inte verkar vara ett akut läge längre och jag kan lika gärna ha ont hemma i min egen säng. I samband med att jag blev utskriven från sjukhuset efter proceduren med J-stenten har jag fått massor med smärtstillande utskrivet och en sjukskrivning som varar en månad.

Bara att ta mig hem från sjukhuset var nog det mest smärtsamma jag har varit med om. Min man kom och hämtade mig och vi gick ungefär 15 meter till hissen. Varje steg gjorde så ont i ryggen! Från hissen gick vi till apoteket- ytterligare 15 meter. De stegen var så smärtsamma att jag gick med krypsteg fram och tillbaka. Varje steg var kanske en decimeter långt. Smärtan var inte så skarp, men det kändes som att något riktigt skavde i min rygg.

Väl hemma möttes jag dock av en överraskning. Min man hade flyttat runt i vårt sovrum för att få plats med TVn. Så nu kunde jag ligga i sängen hyfsat bekvämt och bli underhållen varje dag! Men efter en vecka eller två framför TVnblir man faktiskt lite uttråkad. Utbudet är tyvärr inte helt fantastiskt…

V.13- inlagd, stent, feber och smärta

Efter att ha avvaktat en dag eller två på sjukhuset efter njurstensanfallet jag berättade om tidigare bestämdes det till slut att läkarna skulle operera in en s.k pigtail eller J-stent som ligger mellan njuren och blåsan för att förhindra att stenen blockerar urinröret och njuren skadas av det ökade trycket.

Själva proceduren gjordes ganska sent på kvällen och i vaket tillstånd. Jag var lite dåsig, men i övrigt vid fullt medvetande. Det började med att jag fick någon slags lokalbedövning. Därefter fördes ett rör in i blåsan som tömdes i ett bäcken. Därefter lades stenten upp i njuren (genom urinledaren) och säkrades. Det gjorde inte så ont, förutom vid ett tillfälle, då stenten sannolikt stötte på njurstenen i ledaren. Då kom det ut lite grus/grumligt urin. Jag hade nog tyckt att när man då fick en ungefärlig lokalisering av stenen- varför inte göra något åt den? Men det viktiga var att stenten hamnade på plats så att urinen kunde flöda ut ur njuren.

J-stent

Nu har det gått många dagar sedan stenten lades in och stenen har inte kommit ut, men jag kan inte vara kvar på sjukhuset i all evighet. Det har gjort ont och jag har haft feber och frossa sedan stenten lades in, vilket är en anledning till att jag har varit på sjukhuset i nästan en vecka. Det gör ont när jag kissar och det gör ont när jag rör på mig. Jag måste hela tiden tänka på hur mycket jag dricker, för om jag inte dricker tillräckligt mycket gör det jätteont i ryggen och det riktigt svider när jag kissar. Men om jag dricker mycket så innebär det också att jag oftare måste röra mig bort till toaletten och tillbaka och det gör också ont! Hur balanserar man det på ett bra sätt?

V.12- njurstensanfall och ultraljud

Jag vaknade på förmiddagen och hade jätteont i mage och rygg. Självklart blir jag orolig. Är det bebisen?

Jag har haft njursten förut och känslan påminde väldigt mycket om det. Hursomhelt, för att vara säker åkte vi in till Akademiska Sjukhuset och väl där fick jag komma in direkt. Efter ett tag fick jag en morfinspruta subkutant i magen som gjorde att jag somnade direkt. Jag vaknade efter någon timme med ordentliga smärtor och fick ytterligare en spruta. Vet inte hur många gånger jag vaknade och fick sprutor, men till slut var det kväll och jag blev skickad på ultraljud för att fastställa att det inte faktiskt var något fel på barnet.

Ultraljudet visade inga som helst problem och allt såg normalt ut. Till på köpet fick vi en utskrift med en liten bild på bebben och för mig blev det självklart det yttersta beviset på att jag faktiskt var gravid. För även om graviditetstester ska vara säkra så var jag faktiskt inte helt övertygad innan jag fick se ultraljudet. Jag hade haft tur tidigare och inte känt av några särskilda graviditetssymptom. Jag hade inte haft något genomgående illamående eller kräkts eller haft några särskilda matpreferenser. Det hade ju trots allt varit Ramadan innan och mycket kunde hänvisas till fastan.

Det har varit en lång dag, först flera timmar på akuten, sedan ultraljudet och någon timme till innan jag blev inlagd för observation. Läkarna hoppas på att stenen kommer ut av sig själv inom en dag eller två. Jag hoppas att smärtan avtar så snart som möjligt!

Fortsättningen på berättelsen hittar du här!

Inskrivning

Idag var jag på inskrivning hos barnmorskan på Hjärtat här i Uppsala. Det var en ganska enkel procedur där de tog blodtryck, samlade sjukdomshistorik, frågade om tobak- och alkoholbruk och tog ett urinprov.