Varje bebis har sin egen historia om hur den kom till världen. En del går snabbare, andra långsammare. Ibland känns det som att allt har satt igång, men ändå är det långt kvar…
Det började tidigt på morgonen igår då jag vaknade runt 6 och direkt kände att magen gjorde ont, ganska mycket som mensvärk. Sedan kom det i vågor, varje gång som kraftig mensvärk fram till 9.30 ungefär. Jag ringde in till förlossningen lite efter 7 och frågade hur jag skulle göra eftersom värkarna hade satt igång ganska regelbundet var 3-4 minut och de var kraftiga med en gång- stark mensvärk som kom i vågor plus ryggvärk som gjorde så ont ibland att det nästan kändes som att den skulle brytas av. Så hade det inte varit med min första förlossning, utan där blev det starkare allt eftersom.
Jag fick beskedet att stanna kvar hemma tills jag kände att det var dags, så jag stod ut. Runt 9.30 slutade värkarna att komma, men istället blev jag tvungen att springa på toaletten flera gånger under den närmaste timmen för att tömma tarmen. Efter en timme började värkarna igen, men denna gång mycket svagare, fortfarande i nedre delen av magen. Jag var jättetrött eftersom jag inte sovit så bra under natten, så jag passade på att lägga mig ner. En timme senare lyckades jag somna och sov fram tills 14-tiden. När jag vaknade gjorde det åter ont i magen, men värkarna var inte alls lika kraftiga som de hade varit på morgonen. Istället blev det kraftigare sammandragningar då och då som låg lite ovanför naveln, liknande de som jag har haft de senaste veckorna.
Runt 16-tiden började jag känna mig ganska trött igen. Även om sammandragningarna inte gjorde så himla ont så kändes de väldigt tydligt och fokus hamnade på andningen. Lägg därtill en storebror som vill ha uppmärksamhet och som ville att jag lekte med honom så kan det kanske bli lättare att se att energin inte precis var på topp. Vid 18-tiden var jag helt slut fastän värkarna hade upphört och jag ville bara gå till sängs, så jag ringde förlossningen och de sade att det var lika bra att gå och lägga mig. Ingen vet när allt kommer komma igång igen, så vila så mycket som möjligt! Sagt och gjort, det blev tidigt sänggående och jag lyckades sova större delen av natten, men idag har jag känt mig helt utmattad nästan hela dagen. Bebisen rör sig som en galning- kanske för att kompensera för den lugna dagen igår när den knappt rörde sig, utan mest låg som en liten hård boll större delen av dagen. Men det känns skönt att veta att allt är som vanligt igen och det är tillbaks till att vänta. Lite snopet känns det såklart eftersom det ändå var några timmars värkarbete att ta sig igenom igår och det hade nog varit ganska skönt att gå hela vägen och bli klar med det. Vi längtar verkligen hela familjen och alla börjar bli riktigt otåliga nu.
Men bebisen kommer när den kommer och förmodligen inte en minut för tidigt. Snart så kanske man kan läsa om det också 🙂