I början på den här veckan hade vi suttit i självkarantän i en vecka enligt rekommendation för de som kommer från utlandet, trots att vi har vaccinerat oss och fått negativa Covid-19-testsvar både innan vi flög och efter att vi landat på Arlanda. Två av våra barn hade blivit sjuka efter flygresan, så vi kände att det var lika bra att stanna hemma ett par dagar och dessutom komma över jetlaggen ordentligt.
Statens servicecenter
Men i måndags tog vi oss då till Statens servicecenter för att registrera att vi har kommit hem. Efter att ha först gått till Skatteverkets gamla kontor och blivit hänvisade till den ”nya” adressen fick vi ta ytterligare en buss och gå lite innan vi kom fram. Väl framme var det redan en lång kö (inte underligt då fyra myndigheter nu samsas i en lokal) och vi väntade i över en timme utomhus innan vi fick komma in, fylla i lite papper och vänta lite till. Väl framme verifierade de att vi alla var där med hjälp av pass och kopierade sedan en massa papper innan vi fick veta att det kunde ta ”upp till 18 veckor” (!) innan allt var registrerat. Jag blev chockad. Hur kan det ta 18 veckor att skriva in sig? Men så är det, sannolikt skulle det gå snabbare, kanske ”bara” en månad, men om något var felaktigt ifyllt eller någon uppgift saknades kunde det ta så lång tid…
Skola och förskola
Efter att ha fått den informationen försökte jag ta kontakt med kommunen för att registrera våra barn till deras skola och förskola och det fungerade i alla fall. De var väl medvetna om Skatteverkets handläggningstider, men alla barn har rätt till en utbildning, så länge de är i landet – även om de ännu inte är skrivna här. Men det krävdes lite manuell handpåläggning från deras sida innan vi kunde registrera vårt äldsta skolbarn genom MittSkolval.se. För de yngre har vi valt en privat förskola som vi ansökte till redan förra året, så där var det mesta redan klart innan vi kom hit. Men har alltså alla barnen skolplats och börjar som vanligt nästa vecka!
Stölder, skadegörelse, och annat…
I övrigt har veckan varit fylld med administrativa åtgärder och lite shopping då många av våra hushållsapparater antingen är slitna, sönder eller försvunna. Tydligen kan grejer gå sönder även när de inte används… Och dessutom upptäckte vi att någon har vandaliserat vår cykelvagn och stulit monitorn till min elcykel… Inte alls roligt såklart, och det ledde till samtal till försäkringsbolaget och en hel del googlande för att försöka hitta en ersättningsmonitor, men det verkar inte finnas någon som passar just till min cykel. Nya monitorer är standardiserade, men min modell gjordes för länge sedan och har sitt eget uttag som då antagligen behöver skarvas av en elektriker. Men cykeln blir mitt projekt för nästa vecka. Den här veckan fick handla om att säkerställa att barnen kan börja skolan till hösten. Och där får jag väl säga: uppdraget slutfört!