Vi kom hem från USA i lördags, men ännu har vi inte kommit i fas. Jag skyller på barnen som envisas med att gå upp klockan 3 på morgonen och vara klarvakna fram tills lunch innan de sover fram tills middagen. För kom igen – det är ju varken svensk tid eller amerikansk västkusttid!
Sista dagen på labbet
Det är tisdag kväll och jag försöker återhämta mig efter vad som känns som en riktigt lång vecka. För precis en vecka sedan gjorde jag min sista dag på labbet i Stanford. Det var en dag med många känslosvall och en del press. Jag behövde göra klart ett sista experiment för att bekräfta en hypotes och fastän det verkade ett tag som att det inte skulle gå så hann jag ändå klart i tid!
Dagen innehöll också en avskedsfika med labbmedlemmarna. Fastän jag tekniskt sett fortfarande kommer tillhöra labbet fram tills slutet på oktober är det fortfarande oklart om jag kommer träffa dem igen utanför Zoom. Och labbmedlemmarna bestämde sig för att ge mig en avskedspresent på den fikastund jag nyligen etablerade i gruppen. Det tog någon vecka innan det blev rutin att delta för alla medlemmar, vilket förhoppningsvis håller även nu när jag är hemma igen.
Förberedelse för hemfärd
De sista två heldagarna tillbringade vi med att städa lägenheten, sälja våra grejer och packa väskorna. Jag hade tur i att det finns goda möjligheter att sälja saker man inte vill ha genom diverse mailinglistor för postdocs och studenter, så alla saker gick till andra Stanfordianer i behov av billiga grejer. Vilket var en bra deal för alla – vi slapp släpa alla saker till en återvinningsstation och de fick användbara grejer för en spottstyver. Perfekt!
Flygresan hem
På fredagen gick flyget med TAP Air Portugal från SFO – San Francisco International Airport – till Lissabon. För ovanlighetens skull kunde vi inte checka in online utan vi hade blivit tillsagda att ta oss till flygplatsen 3-4 timmar i förväg så att vi hade tid att checka in på plats. Vi åkte därför dit 3 h i förväg och det var precis lagom. Sannolikt var anledningen till att vi behövde checka in på plats att de ville se våra negativa Covid-19-resultat. Men efter det fick vi också höra att det saknades ett incheckat bagage i deras system – vi hade checkat in 5 väskor men i deras system fanns det bara 4 registrerade. Detta trots att jag hade suttit i telefonkö i en halvtimme bara för att registrera väskan! Alltså fick vi betala på plats, för extra 300kr jämfört med om det hade gått igenom över telefon…
Efter incheckning gick vi igenom säkerhetskontrollen där vi behövde ta ut både datorer och surfplattor förutom att skor och bälten skulle tas av. Men efter incheckning behövde vi i alla fall inte gå så långt för att komma till gaten. Vi bestämde oss för att vänta vid en annan, tom gate fram tills boarding. På så vis kunde barnen springa av sig utan att det fanns en massa människor runtomkring. Men när det var dags för boarding gick jag bort till disken vid vårt flygs gate för att fixa till ytterligare en sak: De hade splittrat vår familj i två grupper på samma rad med två främlingar mellan grupperna. Dessutom hade de placerat en förälder och ett barn på båda sidor om gången. Hur ska en treåring klara sig själv igenom ett så långt flyg? När jag tog upp det här vid gaten tittade flygvärdinnan i datorn och skakade ogillande på huvudet – och fixade problemet på någon minut. Det var i alla fall skönt att kunna sitta ihop – och man antar att det är en självklarhet, men så är det visst inte på vissa flygbolag…
Flygresan gick relativt bra och barnen sov större delen av resan. Vi landade nästan en halvtimme sent, vilket var oturligt eftersom vi bara hade 1.5 timme transittid och vi behövde ta oss igenom passkontrollen på den tiden. Vi hann precis igenom och bort till gaten innan boarding påbörjades. Barnen hade sovit nästan hela flyget och hade därför missat frukosten, men lägligt nog fanns det en vagn med frukostbröd precis i slutet av boardingkön så vi kunde köpa något åt dem att äta innan vi gick på planet.
Vårt plan mellan Lissabon och Stockholm var riktigt litet. Vi åkte ut till det med en buss och gick upp för trapporna för att komma ombord. Väl på plats upptäckte barnen att flyget inte hade några skärmar. Och inte heller verkade det finnas Wifi. Kanske var det lika bra, för det gjorde att de somnade redan innan takeoff och vaknade inte förrän vi var på väg att landa.
Väl på Arlanda kunde vi snabbt ta oss ut till bagagehämtningen där de hade ställt upp ett covid-testcenter. Vi passade på att ta ett test för alla i familjen innan vi gick ut i ankomsthallen och tog en taxi hem. Och väl hemma tog det ett tag att packa upp och städa och fixa i alla rum. Vi var inte trötta förrän långt efter midnatt. Men ändå har vi alla vaknat runt 3-tiden på morgonen varje dag sedan i söndags. Det är riktigt tröttsamt och helt ologiskt! 3 på morgonen är 6 på kvällen i Kalifornien. Varför skulle vi gå upp vid den tiden? Jag kan i alla fall somna om, men barnen är uppe i många timmar innan de somnar igen mitt på dagen. Så jag, jetlaggad är ordet!