Den här veckan har varit underlig på många sätt. Universitetet öppnade delvis i måndags, vilket innebär att personer i vår forskargrupp har kunnat vara på labb ett par timmar per dag, men med begränsningar. Vid varje enskilt tillfälle får maximalt två personer i gruppen befinna sig i byggnaden. Vi kallar det Stage 1. Nästa vecka kommer eventuellt ytterligare två personer kunna vara på plats samtidigt, dvs 4 personer i taget. Med två skift betyder det att 8 personer kan jobba nästan hela arbetsdagar på plats varje dag. Samtidigt är det sagt att alla som kan jobba hemifrån ska jobba hemifrån. Som beräkningskemist innebär det att om jag inte kommer på att jag absolut måste göra ett laboratorieexperiment så kommer jag att stanna hemma i alla fall till Stage 2 som beräknas komma igång i slutet på månaden. Men sannolikt får jag stanna hemma fram tills slutet på sommaren.
Samtidigt som universitetet och samhället i övrigt börjar öppna upp har många platser i landet infört utegångsförbud. Demonstrationer och protester pågår runtom i landet och även här i Redwood City hade vi demonstrationer både tisdag och onsdag eftermiddag. Fastän demonstrationerna pågick någon kilometer bort från där vi bor var det tydligt att något var på gång. Vid 4-tiden på eftermiddagen började n helikopter sväva inom synhåll från vår lägenhet och en stund senare började grupper av människor att röra sig bort mot centrum. Det jag minns tydligast var att det var en väldigt varm dag och ljudet från helikoptern var väldigt högt. Med de tunna väggarna som husen har här gick det inte att stänga ute ljudet som pågick i flera timmar. Kanske hade vi kunnat höra demonstranterna om vi inte hade haft helikoptern så nära.
Det är ett nytt normalläge här som innebär att ingen vet riktigt hur morgondagen kommer att se ut. Folk anpassar sig så gott som det går och försöker samtidigt att ta in all information som man får. Det är svårt, men människor är gjorda för att klara av att anpassa sig efter sin omgivning. Nu är det dock äntligen helg, men det betyder inte att informationsflödet har tystnat. Mail efter mail påminner oss om det ena eller det andra. Ny information som gör att man får bortse information man läste för någon timme sedan. Hjärnan går på högvarv. Att hålla sig uppdaterad är numera nästan ett heltidsjobb. Ett nytt normalläge. Hoppas att vi får återgå till ett gammalt normalläge snart…