Det tog sin lilla tid, men nu är vår nya prins äntligen här! Här kommer en sammanfattning av hur det hela gick till…
Förarbetet
Efter en lång dag med sammandragningar av och till blev det under kvällen mer regelbundet. För omföderskor säger de att man ska vänta hemma tills det kommer minst två sammandragningar på tio minuter. För mig låg de på en var 6:e minut ungefär fram tills runt 8-tiden på kvällen då det fortfarande var samma intervall, men värkarna började bli lite jobbigare att ta. Jag ringde in till förlossningen som trodde att det fortfarande var latensfas och sade åt mig att stanna hemma. Jag antog att det var mycket folk på förlossningen så jag tog rådet och försökte att somna. Det gick väl inte så jättebra och efter midnatt gick jag upp för att gå på toaletten. På vägen ut började mina ben vika sig och värkarna kom igång väldigt kraftigt och oftare. Jag sade till maken och ringde förlossningen. Sedan satte vi oss i bilen och åkte till sjukhuset.
På sjukhuset
Väl på plats fick vi ta en ny CTG som såg bra ut. Därefter gjordes en vaginal kontroll som visade att livmodertappen fortfarande inte hade blivit helt utplånad även om jag redan var lite öppen. Barnmorskan trodde dock att det inte skulle dröja så mycket längre innan den försvann helt. En timme senare var den mycket riktigt utplånad och vi blev förflyttade till ett förlossningsrum där jag fick en TENS att leka med. Det fungerade väldigt bra ett tag, men vi fick byta batteri på den två gånger! Till slut slutade den att ge effekt och då gjorde vi en ny undersökning. Den visade att jag hade öppnat mer och nu var jag i den aktiva fasen. Då bytte vi till lustgas och den fungerade också väldigt bra. Tiden gick och vid 6-tiden på morgonen skedde ett byte av sköterskor. Då hade krystreflexen redan kommit igång, men jag blev tillsagd att inte krysta eftersom jag inte var helt öppen ännu. Det kändes som en evighet innan den sista centimetern öppnade sig och vid det laget var krystreflexen så stark att jag verkligen ville trycka på. Ett par gånger gjorde jag det också, men vattnet ville inte gå. Till slut bad jag barnmorskan att ta hål på hinnorna och då kom det igång på riktigt. Från det att vattnet gick tills dess att bebisen var ute tog det ungefär 15 minuter. Helt fantastiskt!
Efter förlossningen
Efter förlossningen fick vi vara kvar i förlossningssalen i någon timme där moderkakan krystades ut och det som behövde sys syddes. Därefter fick jag duscha och byta om och sedan förflyttades vi till ett vanligt rum där vi fick vänta på att en barnläkare skulle dyka upp. Vi fick veta att om allt såg bra ut så kunde vi åka hem direkt efter läkarkontrollen. Det kändes som en evighet innan en läkare till slut kom och när hon var klar med sin undersökning kom beskedet att hon hade hört ett blåsljud, så vi fick stanna kvar för observation och sedan skulle de lyssna igen under morgondagen. Vi fick veta att det var ganska vanligt att man hörde blåsljud vid första undersökningen men att nästan alla försvann under det första dygnet. Surt, så klart, och lite oroligt, men vi blev förflyttade till BB där vi spenderade nästkommande dygn.
På kvällen nästa dag gjordes en ny läkarundersökning där det visade sig att blåsljuden mycket riktigt hade försvunnit. Med det beskedet fick vi åka hem och ta det lugnt- slutet gott allting gott!
väldig fin blogg du har..har följt dig en längre tid
Tack så mycket 🙂
Kul att du gillar den!