Hoppa till innehåll

Vi måste prata om amningen!

Det har gått nästan tre veckor sedan vi fick vår lilla prins och hittills har väl det mesta gått bra. Ja, förutom att jag åkt på en riktig förkylning och till på köpet fått mjölkstockning…

Förkylningen var väl nästan väntad med tanke på säsongen och att jag kände mig lite sjuklig redan när vi lämnade BB, men mjölkstockningen hade jag nog kunnat undvika!

Det skrivs och pratas ganska mycket om amning, men oftast om man går in och läser handlar det om huruvida man ska eller inte ska amma och liksom inte så mycket däremellan. Det måste skrivas och läsas mer om amning! För mig har det varit självklart att amma alla mina barn. Det låter enkelt, men det är det verkligen inte!

För en del mammor kanske amningen går helt smärtfritt och allt är frid och fröjd med en gång. För mig har det nog inte riktigt varit så. Inte med något av barnen. Det börjar alltid med en eller två bra dagar som är helt smärtfria. Sedan börjar bröstvårtorna svida varje gång bebisen tar tag. Det här verkar bero på att bebisen inte får ett ordentligt tag i vårtgården, utan griper tag i bröstvårtan istället och suger där, vilket ger ett ”slitage” på vårtan som gör riktigt ont! Men det finns förstås hjälp. Här kan man smörja med MAMs salva eller Medelas Purelan. Jag har testat båda och föredrar MAMs salva.

Efter ca två veckor har bebisen vuxit till sig lite och amningen brukar gå så mycket enklare. Svidandet försvinner när taget blir bättre, men oftast är detta också tiden då jag får mjölkstockning. Den senaste gången skedde det under natten då bebisen av någon anledning inte vaknade och åt med samma mellanrum som vanligt, möjligtvis i kombination med en dålig sovställning, och beror på att mjölken är riklig men inte får utlopp. Alltså ”stockar sig” mjölken i bröstet som blir jättehårt och ömt. Lösningen på detta är att låta bebisen suga på det bröstet så ofta som möjligt för att få ut all mjölk. Mjölkstockningen kan ligga kvar i flera dagar om man har otur. Denna gång höll den dock bara i sig i en dag, även om ömheten tog två dagar på sig innan den försvann.

Nu när nästan tre veckor har gått går amningen smidigt igen, men det är klart att det händer att det gör ont. Oftast blir det så när bebisen tar ett dåligt tag, oftast för att munnen inte var tillräckligt öppen när bröstet sattes mot den och taget blir dåligt. Då gäller det förstås att ta loss och börja om. Det finns ingen anledning att lida i onödan!

Om en vecka ungefär räknar jag med att all smärta är borta och om någon frågar om det är svårt eller om det gör ont att amma kommer jag nog ha glöm bort allt jag nämnt i det här inlägget. Ont? Nej, det går hur bra som helst!

Etiketter:

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.