Det är alltid kul att se hur barnen utvecklas. Just nu är vi inne i ”varför”-fasen. Det innebär att varje mening prinsen yttrar börjar med ”Varför…?”.
I början var det ganska roligt. Han frågade Varför ganska-enkla-saker. Jag svarade. Det var lite utmanande, men ganska kul. Men nu kommer det helt omöjliga frågor, som ”Varför gjorde jag så”? och ”Varför gör de så”? och ”Varför är programmet slut?” och … ja, det tar aldrig slut. Frågorna blir mer och mer omöjliga att besvara och frestelsen att ignorera honom när han frågar något är stor, om än bara för att sänka ljudnivån lite. Men nej, han frågar, jag försöker mig på något svar. När ska den här fasen ta slut?