Nu har jag gått in i vecka 38 och om man ser tillbaka på min första och andra förlossning så kommer det nog inte någon bebis på åtminstone två veckor till. Det är jobbigt att behöva vänta, särskilt när det känns som att det inte är så lång tid kvar!
Dock är det ändå ganska skönt att få vila lite till, för när bebisen väl är här kommer det inte bli så mycket ro. Med en nyfiken ettåring och en nyfödd blir sovtiderna med all säkerhet en komplicerad affär…
Jag tänkte att jag skulle reflektera lite över denna graviditet eftersom jag ändå inte kan sova. Varför kan jag inte sova? Jo, bebisen är aktiv på nätterna. Ligger jag ner passar bebis på att snurra runt. Senast vi var hos barnmorskan konstaterades det att det inte var fixerat ännu. Och jag påpekade att antingen var bebisen mindre än sina syskon eller så har min livmoder ovanligt mycket plats denna gång, för jag känner ofta hur bebisen skiftar från sida till sida. Små kroppsdelar trycks mot min mage från insidan och ett par gånger har jag hunnit ta tag och känna efter om det är en fot eller ett knä som trycker ut huden på magen. Självklart kommer det också då och då en spark eller flera upp mot revbenen. Helt fantastiskt!
Förutom all rörelse i magen har jag denna gång också fått en återkommande halsbränna. Det är särskilt kännbart på nätterna och det verkar inte finnas någon bra lösning för det. Gör man en sökning på nätet så hittar man rådet att lägga sig och sova på vänster sida och/eller med högre huvudände. Jag har provat dessa lösningar, men hittills har inget fungerat. Och det spelar heller ingen roll när jag åt senast- det kan vara för 3 timmar eller 3 minuter innan jag går till sängs. Det är samma fysiologiska respons ändå…
Till på köpet får jag svårt att andas ibland när jag ligger ner. Det är väl bebisen som trycker mot lungorna eller en av de större venerna så att cirkulationen blir sämre och så även syretillförsel och upptag. Det hjälper inte att jag har bäckensmärtor som gör att det gör ont att vända sig i sängen. Och såklart att jag inte bör ligga på rygg pga ännu sämre syretillförsel och dessutom risker för dödföddhet i den tredje trimestern.
Det kan låta som att jag är lite gnällig och otacksam när jag nämner olika symptom på obehag och smärta under graviditeten, för visst ska man väl som gravid kvinna vara lycklig och glad att graviditeten fortlöper så fint? Mhm…