På nätterna när jag är helt slut och helst av allt bara vill gå och lägga mig får jag ofta vara med om ett fascinerande skådespel: bebisen leker hela havet stormar i min mage!
Bebisen är väldigt aktiv på nätterna och det rör sig så våldsamt mycket där inne att hela magen gungar. Jag ser hur det blir små kullar som förflyttar sig sidledes (och känner alla fosterrörelser såklart) och får chansen att gissa om det är en fot, rumpa eller ett huvud jag ser som ligger och trycker utåt. För det skulle kunna vara vilket som. Senast jag var hos BM fick jag nämligen veta att bebisen låg i sätesbjudning, dvs med rumpan nedåt och huvudet upp. Det är inte ovanligt, men kan vara lite oroande. Vi fick två veckor på oss att vända rätt och idag visade det sig att bebisen faktiskt hade roterat, så nu ligger den med huvudet nedåt. Om så inte hade varit fallet hade vi fått en tid på sjukhuset för ett s.k vändningsförsök, men nu slapp vi alltså det!
Bara att fortsätta kämpa på alltså. Fem veckor till!