Jag har börjat undervisa studenter. Det känns jättekonstigt eftersom det känns som att jag fortfarande är student, och dessutom är de flesta av studenterna äldre än mig!
Det kan låta jättekonstigt, men så är det. Kursen jag undervisar i är en internationell masterkurs som heter biomolekylers struktur och funktion, eller BSF. Den har massor med studenter och de allra flesta är internationella studenter. Nästan hälften av studenterna kommer från Kina och den andra hälften kommer från Indien med övriga från Sverige och andra länder i Europa.
Helt ärligt måste jag erkänna att jag inte vet vad kursen handlar om, men jag och de flesta i vår grupp är ansvariga för datorlabbar där studenterna gör molekylsimuleringar. Vi är flera doktorander i gruppen som tar hand om studenterna samtidigt, så även om det var lite nervöst vid första tillfället fanns det alltid någon att fråga.
Förutom datorlabbarna har jag ställt upp som projekthandledare. Det innebär att jag har skapat ett projekt som en grupp studenter ska ta sig an. De ska sedan skriva en rapport på projektet och redovisa den.
Det känns roligt att få handleda studenter, men det känns faktiskt konstigt när jag gör det. Studenterna är äldre än mig och istället för att fråga mig när de undrar över något går de ofta och frågar någon av mina kollegor. Det kanske ska nämnas att alla studenter i min grupp är män från utlandet – och resten av min forskargrupp är män – så det kanske har med det att göra. Men förhoppningsvis blir det bättre allteftersom!