Det har varit en intressant och hektisk månad, mestadels fylld med undervisning. Jag har interagerat med en massa nya studenter på olika program och årskurser med olika utbildningsbakgrund och från massor med olika länder. Ett tag hoppade jag mellan flera olika kurser så att jag själv blev förvirrad över mitt schema, och fick tänka till en extra gång innan jag gick in i klassrummet (vilket språk är det som gäller här?) men det gick nog ändå bra till slut! Nu börjar mitt undervisningsschema äntligen tunnas ut lite så jag får tid till andra saker också, men helt lugnt blir det inte förrän kurserna tar slut om ungefär en månad.
Internationella studenter och postdokar
Mitt rykte som forskare verkar ha spridit sig, för de senaste veckorna har jag fått in flera ansökningar från studenter i andra länder som vill göra forskningspraktik eller exjobb hos mig. Jag har också fått ansökningar från studenter som vill doktorera hos mig, och doktorander som vill bli postdokar i mitt labb. En del av dessa studenter kommer sannolikt att ta sig hit under hösten och våren för att bli del av labbet, men för postdokarna ser det lite mer dystert ut. Eftersom min egen anställning inte är tryggad ännu (fasta anställningar i universitetsvärlden är som enhörningar, dvs oerhört sällsynta), så är det svårt att ta emot forskare som förväntar sig en tvåårig anställning, särskilt om jag själv måste lämna innan den tiden har gått, och ändå desto mer om det är unga människor som kommer från utlandet.
Ansökningar
Samtidigt som jag får dessa förfrågningar tänker jag därför på min egen framtid i den svenska forskarvärlden. Tyvärr räcker det inte med att vara populär (alltså att andra är intresserade av min forskning och vill jobba med mig), utan det gäller att också hinna med att publicera, presentera sina resultat i skrift och på konferenser och, kanske det viktigaste av allt, att hitta nya finansiärer av min forskning. För att publicera behöver jag tid till att fokusera, vilket jag hoppas få när den här undervisningsperioden är över. Men för att delta på konferenser behövs något ännu enklare (eller svårare?) och det är helt enkelt pengar! Jag planerar att delta på en konferens i USA i vår och efter att ha budgeterat så verkar totalkostnaden för en vecka hamna på nästan 40 000 kr (förutsatt att kronan inte sjunker ytterligare i jämförelse med dollarn). Det är ganska mycket pengar att lägga ut själv, men som tur är finns det finansiärer som är villiga att hjälpa till. Så jag har skickat in ansökningar och hoppas på att någon är villig att sponsra mitt besök. Slutligen, för punkt tre ovan, att hitta nya forskningsfinansiärer, där gäller det att ha en god kombination av publicerade forskningsresultat, presentationer på konferenser, och lite tur i ansökan. Det är alltså helt omöjligt att på förhand veta om man ska få några pengar, och därmed kunna fortsätta som forskare på universitetet.
Industrijobb
Som tur är för mig är det inte bara studenter och forskare som gärna verkar vilja jobba med mig. Jag har under de här veckorna även blivit kontaktad av rekryterare till olika konsultfirmor och läkemedelsföretag som försöker hitta personer med min kompetens, dvs beräkningskemister med erfarenhet av modellering av läkemedel. När universitetsvärlden är så osäker så är det ju lockande att byta inriktning och få både tryggare anställning och en rejäl löneförhöjning. Flera av företagen är numera även helt ok med flex- och distansarbete. Alltså: jobba för en amerikansk lön men sitt någon annanstans. DET ger mycket klirr i kassan, men kan bli jobbigt i längden med tanke på tidszoner och så vidare. Men under en kortare tidsperiod är det ändå något jag funderar över.
Konsultjobb
Utöver möjligheten att byta till ett mer välbetalt jobb ute i Europa eller USA, har även mitt konsultföretag börjat få förfrågningar igen, trots att jag har angett att jag för tillfället är för upptagen för att ta på mig nya uppdrag. Utöver de språktjänster som jag erbjuder studenter, doktorander och forskare erbjuder jag nu även projektledning för kortare projekt som kan utföras utanför min ordinarie arbetstid. Det verkar också vara ett populärt upplägg, men timingen och uppdragen behöver stämma överens med mitt schema (och uppdraget behöver vara tillräckligt intressant för att jag ska vara intresserad av att jobba med det på min fritid). Men det är roligt att veta att mina kunskaper och min kompetens är uppskattad och efterfrågad.
Just nu har jag mycket att göra, och nya möjligheter öppnar sig var och varannan dag. Det känns bra att veta att oavsett vad jag väljer att göra, så kommer jag både kunna ha väldigt roligt och slippa oroa mig för min ekonomi. Är inte det vad vi alla strävar efter i våra karriärer?