Idag spikade jag min avhandling. Det känns fantastiskt, och jag känner mig ganska lättad. Det är det sista steget innan den faktiskt disputationen, men jag tycker nog att jag hade kunnat känna mig ännu lite gladare än jag egentligen gör. Kanske är det för att jag har varit borta från institutionen ganska länge nu, men föräldraledighet och den nya graviditeten – det känns liksom inte särskilt viktigt längre, bara som något jag vill få överstökat så att jag kan gå vidare i mitt liv, och för en gångs skull helt kunna fokusera på mina barn.
Men en spikning är vanligtvis en stor grej! Det är traditionellt ett sätt att göra avhandlingen tillgänglig för allmänheten. Numera kan man dock ta del av den elektroniskt genom att ladda ner den från DIVA. Hursomhelst. Nu är det inte lång tid kvar innan det är dags för den absolut sista pusselbiten i min forskarutbildning – disputationen. Det finns nog egentligen bara ett ord att sammanfatta det hela: ÄNTLIGEN!