Det har gått en och en halv vecka av Ramadan. Den första veckan gick hur bra som helst, trots att jag fortfarande helammar. Men sedan hände någonting. Efter ett par dagar märkte jag att det sista amningstillfället innan fastebrytningen inte verkade göra lillprinsen helt mätt. Dagen efter gjorde inte heller tillfället innan honom mätt.
Jag ammar i vanliga fall i regelbundna 3-timmarsintervaller förutom på nätterna. Det blir alltså klockan 7, 10, 13, 16, 19, 22 och en gång under natten/morgonen. Vi vaknar för frukost klockan 1 och bryter fastan runt 21.30, något som senareläggs varje dag under fastemånaden. Efter ett par dagars fastande blev lillprinsen hungrig igen redan klockan 21. Dagen efter blev han hungrig vid 18-tiden och sedan igen runt fastebrytningen. För varje dag blev måltiderna tätare och tätare. Efter en veckas fasta började jag känna mig yr och prinsen åt oftare och oftare, så då slutade jag att fasta. Trots detta kände jag mig inte mer hungrig eller törstig, så jag åt inte så mycket mer än vad jag brukar. När värmen kom igång började jag dock dricka mer.
Ett par dagar efter att jag slutat fasta började så den där HUNGERN. Jag har nog aldrig känt mig så hungrig som jag har varit idag. Det är mycket värre än under graviditeten. Ett tag undrade jag om jag hade blivit gravid igen (!), men efter lite googlande insåg jag att det är amningen som gör det. Det känns liksom som att jag inte kan bli mätt längre, oavsett hur mycket jag äter. Jag tänker på mat, choklad, frukt, glass, ja allt som är ätbart under nästan hela dagen. Det första jag tänker på när jag vaknar är hur hungrig jag är. Nu på kvällen har jag ätit ris till middag. Efter det åt jag en korv med bröd. Sedan en halv cantaloupe. Sedan en tredjedels påse chips. Och fortfarande hungrig håller jag på att baka en ciabatta. Jag hoppas att det räcker…
Det känns lite konstigt faktiskt, för såhär har det inte varit med någon av de andra barnen. Men så kommer jag ihåg att det inte bara är graviditeterna som är unika för varje barn, utan amningen likaså. Med den första blev jag alltid så otroligt törstig när jag ammade. Så fort prinsen tog tag, innan han ens börjat suga, så kändes det som att jag var helt uttorkad och behövde dricka vatten. Med den andra var det inte så, och inte heller med denna. Men denna hungern! Jag hoppas att den inte håller i sig, för det är jättejobbigt att vara så hungrig hela tiden!