Vi har nyligen kommit hem från en resa till Cambridge och jag måste säga att det var en slitsam resa både dit och hem.Jag packade en ryggsäck som jag skulle bära, en väska som jag lade under sulkyn och en annan väska som jag hängde på den. Den sista väskan var en liten ryggsäck som vi packade full med Angry Birds att leka med på resan.
Resan till flygplatsen gick ganska bra, kanske därför att han var i en sådan ålder där bussar är fascinerande i sig själva. Vi åkte en grön buss hemifrån till centralstationen och därefter en gul buss från Uppsala C till Arlanda. Han hade längtat efter att få åka buss och när han väl satt i dem var allt bara roligt och han trivdes verkligen hela vägen dit.
På Arlanda gick det mesta smidigt. Sulkyn packades in i en plastpåse som Norwegian försåg mig med och checkades in på specialbagaget. Den räknades inte in bland de antal väskor jag fick checka in. När vi skulle gå igenom säkerhetskontrollen hade jag två barnflaskor med sugrör fyllda med vatten och jag fick öppna och smaka på båda. På flyget kom jag ihåg att dra loss sugrören för att inte flaskorna skulle läcka. Min lilla älskling somnade snabbt efter att vi hade lyft och fick väckas för landning.
Väl på plats i England skulle vi åka tåg med ett byte. Det jobbiga var att tågen vi åkte med i inte var anpassade för barnvagnar. Avståndet från plattform till tåg var stort och väl inne i vagnen fanns det inget bra utrymme att ställa den på. Man kunde inte heller köra vagnen mellan sätena bort till en annan utgång så man var helt enkelt fast framför dörrarna och fick flytta på den när dörrarna skulle öppnas på den sidan. Ett annat problem var att det fanns perronger som inte hade hissar, bara rulltrappor. Som tur var åkte jag inte helt ensam så en medresenär kunde gå före med älskingen medan jag försökte hålla vagnen stabil på trappan. På hemvägen åkte jag tåg ensam med älsklingen och det var lite mer av en utmaning. Som tur var fanns det hjälpsamma medresenärer som kunde hjälpa till att lyfta vagnen på och av tåget.
Vi åkte hem via Gatwick och det var en lite annorlunda upplevelse jämfört med Arlanda. Den stora skillnaden var att man kunde ta med sig barnvagnar nästan hela vägen fram till gaten. För att det ska fungera finns det en särskild ingång för familjer med barn där vagnen undersöks separat och återigen får man smaka på allt flytande eller halvflytande man har med sig. Det var intressant, men det bästa var att man inte behövde känna sig stressad. Allt gick i ultrarapid och personalen skojade och skämtade med alla barn. Överlag kändes det väldigt familjevänligt, en känsla som man inte får särskilt ofta på Arlanda när allt ska stressas igenom för att man vet att folk väntar otåligt bakom en.
Allt som allt är jag nöjd med hur resan gick. Förutom tågen i England stötte vi inte på några egentliga problem och på grund av den lätta och uppdelade packningen behövde jag inte tänka så mycket på hur jag skulle få med alla saker. Sulkyn var bra för ändamålet, liten och smidig, men det fanns inte jättemycket plats att förvara saker på undertill. Det gjorde att den lätt tippade om väskan jag hängde på sulkyn var lite för tung. Men jag tror att om jag skulle resa kortare tid än en vecka ensam med min älskling igen så skulle jag använda samma upplägg igen.