Ramadan är här och jag som har problem med vikten!
Ramadan är den period då jag har störst chans att gå upp i vikt på hela året. Det är ju då man äter sötsaker från solnedgång till soluppgång. Sötsaker, fet mat, stora frukostar och ännu större middagar. Fast i år blev det faktiskt lite annorlunda än det brukar vara. För det första har jag precis tappat ordentligt i vikt efter förlossning och sjukhusbesök. Det kommer ta lång tid innan jag kommer tillbaka till min ursprungsvikt. Sedan ammar jag. Och i år infaller Ramadan under sommaren, så förutom att jag svettas en hel del så försvinner det vätska genom amningen. Så jag är konstant törstig.
Egentligen har ammande kvinnor och gravida dispens från att fasta om de tror att de kan ta skada av det, men jag tänkte att jag skulle testa att fasta så länge jag kan ändå. Och det funkade ganska bra i nästan två veckor. Sedan fick jag kasta in handduken. Det slutade med att älsklingen skrek för fullt i protest när jag försökte amma. Det fanns tydligen inte tillräckligt med mat i behållarna. Det kunde i och för sig fortfarande gå att fasta eftersom jag har amningsersättning som back-up. Men i samband med vätskebristen började jag bli yr och illamående och då fick det bli stopp och återhämtning. Det är inte meningen att man ska göra sig själv illa när man fastar som sagt.
Hur gick det då för älsklingen? Efter att jag hade brutit fastan och druckit massor med vatten gick det lika bra som alltid att amma igen och han var go och glad som han brukar vara efter en liten stund vid bröstet.