Den främsta anledningen till att jag sökte till Uppsala Universitets läkarprogram i första hand var förutom närheten till mitt boende att man får patientkontakt redan från första terminen i slingan Professionell utveckling. Det är en kurs som går de första fyra terminerna där man blir utplacerad på en vårdcentral och får följa med en hel dag en gång i månaden. Det innebär att man får observera hur läkare jobbar, hur prover tas och analyseras, och hur sjuksköterskorna jobbar på vårdcentralerna. Man får även ta patienters anamnes, lyssna på hjärta och lungor på patienter med kända fel och sjukdomar, och ta blodtryck.
Innan man påbörjar sin PU måste man dock skriva på ett dokument där man lovar att upprätthålla sekretess, vilket innebär att man inte får prata om patienter (eller blogga om dem), vilket känns helt rätt. Alla patienter måste kunna vara trygga med att berätta om sina personliga situationer och hälsa utan att behöva oroa sig för att grannen eller chefen får höra om det.
Förutom vårdcentralplaceringen innehåller PU föreläsningar och praktiska övningar i hur man tar blodtryck, blodprov från venen, och hur man använder ett stetoskop för att lyssna på hjärta och lungor.
Professionell utveckling har för mig varit jätteroligt och fantastiskt lärorikt och jag har upptäckt att jag gillar att prata med patienter och personal – kanske är jag mer socialt lagd än jag har trott?