Jag var på en konferens på Pollax idag som handlade om vetenskapskvinnors väg till toppen. Alla utom en talare på konferensen var kvinnor och de flesta var professorer och experter inom sina områden. Talarnas berättelser om sina egna erfarenheter var både inspirerande och förskräckande, för trots att de jobbade inom olika områden och kom från olika länder var många av deras erfarenheter liknande. Det var inte enkelt för dem att ta sig dit de har hamnat och för att komma dit behövdes det ett ordentligt driv, och massor med självförtroende- för att inte tala om (manliga) stödpersoner som hjälpte till att öppna dörrar, eller som i alla fall kunde visa vart dörren var.
Jag tror att det som jag uppskattade mest med konferensen var det övergripande budskapet jag fick: Om du vill klättra inom högskolevärlden så kommer det inte att vara enkelt. Det går, men du måste kämpa för det. Du måste tro på dig själv och hitta din drivkraft. Om du tror på dig själv kan du nå hur långt som helst!
