Det är dags för konferens igen, denna gången i Dallas, Texas. Resan dit blev lång, först en tur till Munchen för att lämna av prinsen hos sin pappa. Därefter vidare genom Amsterdam och Detroit innan jag landade i Dallas.
Det tog två timmar att åka till Amsterdam med två timmars transittid. Det var precis lagom för att ta sig från gate till gate. Eftersom jag skulle åka vidare till USA med Delta var det precis lagom att vara vid gaten en timme innan avgång. De har särskilda säkerhetsprocedurer innan man går på planet. Först intervjuades jag av en person som frågade hur många väskor jag hade checkat in och om jag visste exakt vad som fanns i mitt handbagage. Han frågade vart jag hade varit innan jag kom från Amsterdam och lite runt det. Sedan gick jag vidare till en annan disk där jag fick ett nytt boardingkort. Men där blev det ytterligare ett kort stopp. Först säger en person att det saknas passinformation och att jag måste gå till en annan disk. Där får jag veta att det är en ”slumpmässig kontroll, och du är den lyckliga”. Kalla mig cynisk, men jag är inte det minsta förvånad. Skillnaden mot alla andra var att mitt handbagage gicks igenom nogrannt. Allt togs ut och lades in igen. På mitt boardingkort hittade jag märkningen SSSS, som för mig direkt gav en association till tyska SS, undrar varför?
In flying to visit universities, I found myself checking my airline ticket as soon as it was printed, praying I hadn’t been branded with the SSSS stamp that I knew all too well—the mark of a passenger who has been singled out as a potential threat to national security and designated for special screening.
Dear America, I Saw You Naked (And yes, we were laughing). Confessions of an ex-TSA agent by JASON EDWARD HARRINGTON
