Förra veckan kom skolorna igång här i Uppsala. För vår del har vi nu ett stort skolbarn, ett förskoleklassbarn och ett barn på förskolan. Och lämning de första dagarna var, som förväntat fyllda med tårar och långa kramar. Men sedan hände det något, den allra sista dagen på veckan: Inga tårar alls!
För en förälder som har kämpat med lämning innan sommaren var förra fredagen ett fantastiskt framsteg! Och även idag höll det i sig, efter helgen. Det är värt mycket!
Men förutom skolan så har även kontoret börjat bli levande igen. De flesta är tillbaka på plats efter semestrar och hemmajobbande, och det är faktiskt ganska trevligt att träffa lite andra människor i fikarummet. Just den här veckan känner jag mig dessutom fortfarande relativt avslappnad, så det är en lugn tillbakagång. Men lugnet blir kortvarigt… Det här är förmodligen den sista veckan jag kan fokusera på min forskning. För om två veckor kommer undervisningen igång. Den första perioden undervisar jag på fyra kurser samtidigt. Det blir spännande, men säkerligen också lite stressigt. Jag tittade på mitt schema och såg flera dagar när jag har 6 h undervisning. Hur jag ska klara av att prata i 6 h per dag i ett par dagar i rad utan att tappa rösten eller bli hes vet jag inte ännu. Kanske borde jag kolla upp tips på nätet? Någon som har tips?
I övrigt har jag inte mycket att säga. Vädret är fortfarande fint, och sommaren är ännu inte slut. Jag hoppas att det håller i sig ännu lite längre. Vad sägs om hela vägen fram tills mitten på september?