Vi har varit på något som kallas för kliniskt träningscenter (KTC) idag för att lära oss Hjärt-och lungräddning (HLR). Jag var lite omotiverad inför de 4 timmarna eftersom jag fortfarande tyckte mig minnas hur man gör efter våra övningar på högstadiet.
Jag blev dock ganska positivt överraskad eftersom det visade sig att även HLR utvecklas med tiden.
När jag lärde mig hur man gjorde (för länge sedan) såg schemat ut enligt följande:
1. Medvetslös men andas och med puls: Framstupa sidoläge.
2. Medvetslös utan andning med puls: Mun mot mun-metoden.
3. Medvetslös utan andning eller puls: HLR och mun-mot mun. Repetioner av 5 + 5 eller 10 + 10.
Numera ska man inte bry sig om pulsen, utan bara kolla medvetande och andning enligt följande:
1. Enligt 1. ovan.
2. Medvetslös utan andning: HLR med mun-mot mun. 30 pumpningar och 2 inblåsningar.
Vi fick prova på att använda en defibrillator också. Det är en spännande utveckling eftersom de börjar placeras ut på allmänna platser så det är kul att få se och känna på e portabel version. Det skulle inte förvåna mig om de också börjar säljas så att man an köpa ett för hemmabruk i framtiden.
En annan rolig grej som vi fick testa var att göra Heimlichmetoden ifall att någon sätter något i halsen. Det var svårare än man trodde och det krävdes att jag fick prova det 4-5 gånger innan det satt ordentligt. Tricket är att man ställer sig precis bakom den drabbade, håller handen knuten runt tummen precis ovanför personens navel, tar tag med den andra handen och väldigt snabbt trycker inåt och uppåt samtidigt som den drabbade är något framåtlutad. Tillfredsställelsen när manövern sitter är mycket angenäm 
Så nu vet jag hur man gör och de där 4 timmarna kändes verkligen inte slösade, utan det var en kul grej. Frågan är hur ofta man kan behöva använda dessa metoder under ett liv?