Det är en konstig känsla som infinner sig när planet går ner för landning. På ett sätt är det skönt att vara hemma, men samtidigt kommer det där suget att påbörja en ny resa, att ge sig av igen, ut på nya äventyr. En del av mig längtar tillbaka till Malaysia, till en kultur och ett land som känns som mitt. En annan del längtar tillbaka till Munchen där vår familj blir komplett. En tredje del längtar bara hem, hem till sovrummet, köket, till alla jag känner här och allt det som jag känner till så väl.
Jag kan inte låta bli att tänka: Var hör jag egentligen hemma?
