Det var jobbigt att ta sig hit, men jag tror nog att det var ännu jobbigare att ta sig hem!
Allt började på fredag morgon med utcheckning från hotellet som gick väldigt snabbt och smidigt. Allt jag behövde göra var att lämna in rumskortet till conciergen. Sedan väntade jag in skyttelbussen till flygplatsen Dallas Fort Worth. Jag hade bara en väska att checka in och även det gick snabbt och smidigt med deras bagage-drop-system. Incheckning och drop-off gick på ungefär 10 minuter. Det fanns ingen kö och väskan skulle gå direkt hela vägen tillbaka till Munchen. Det fanns inte så mycket att göra i själva incheckningshallen, men väl innanför säkerhetskontrollen var flygplatsen ganska stor. Det fanns ett tåg som man kunde ta för att åka mellan de olika terminalerna och jag passade på att ta mig till utrikesterminalen där det var sagt att det skulle finnas en Global Refund. Tanken är att man får tillbaka skatten på alla de varor man har handlat i landet. Tyvärr var det bara slöseri med tid att ta mig dit. Till att börja med krävde de att se alla varor jag hade köp (vilket inte gick eftersom väskan redan var incheckad). För det andra kunde de bara ge tillbaka skatten på de varor som kom från de företag som de hade ett avtal med. Och för det tredje så var deras ersättning 50% av vad jag skulle ha fått tillbaka.
För att ta mig tillbaka in igen var det en helt annan femma jämfört med på inrikesterminalen där jag bara hade behövt gå igenom en metalldetektor och röntga handbagaget. Här var det nakenkamera, extra handvisitering och handbagaget scannades igen. Men sedan var allt frid och fröjd. Wifi fanns gratis på flygplatsen och utbudet för både prylar och mat var stort.
Från Dallas Fort Worth flög jag sedan vidare till New York JFK. Resan tog 3h 45 min och jag sov nästan hela den tiden. När vi landade hamnade vi i en väldigt full terminal, men som tur var fanns det en mycket större terminal för utrikestrafiken som vi bussades vidare till. Tyvärr fanns det ingen gratis wifi där, men jag lyckades ändå få tillgång tll ett nätverk genom att använda mig av de gratistjänster som fanns för flygplatsservicen. Jag hade trott att de 5 timmarna jag skulle spendera i New York skulle vara tillräckligt för att ta mig ut en sväng, men blev avrådd av alla jag pratade med. De hade rätt. 5 timmar är inte lång tid på den flygplatsen. När jag väl hade kommit fram till rätt terminal och gate var det bara 3 timmar kvar till planet skulle lyfta och således 2 timmar till boarding började. På den tiden hann jag med att gå i affärerna och skaffa något att äta.
Från New York till Amsterdam sov jag också mest hela vägen. Jag var helt sjukt trött med dålig sömn under natten, det eviga resandet och tidsförskjutningen så jag passade på att sova. Hela vägen. Jag såg inte en enda film, inte en serie, ingenting. Inte för att det fanns något vettigt att se på ändå. Trots att jag tyckte att Delta hade dåligt utbud måste jag ge jumboplatsen till KLM. Det fanns verkligen inget som jag tyckte var intressant nog att titta på och jag tror inte att jag kommer åka med KLM på långdistansflyg i framtiden om jag får välja själv.
Väl framme i Amsterdam hade jag ungefär 2 timmar att bränna. Det gick ganska snabbt med gratis Wifi och ett trevligt litet café precis vid min gate. Planet var pyttelitet (2 + 2 platser per rad) och även på den turen sov jag stadigt tills dess att vi skulle landa i Munchen. Jag hade lämnat mitt hotellrum 7 på morgonen på fredagen Dallastid och landade i Munchen på lördagen klockan 11.30 lokal Munchentid. Jag kom ut i ankomsthallen ungefär en timme senare, vilket motsvarade 6.30 Dallastid.
Hela den här transatlantiska resan har varit väldigt väldigt lång och det är svårt att veta när jetlaggen egentligen kommer att avta. Det enda jag vet är att jag är väldigt väldigt trött och att ressuget nog har avtagit en smula. Men nu har jag en vecka här i Munchen innan jag tar flyget hem till Sverige. Jag hoppas att jag får gjort allt det som jag behöver göra och att jag är frisk och pigg när det är dags att åka hem!