Jobbåret har kommit igång ordentligt den här veckan, som inleddes med tre dagar på en kurs i handledning av doktorander, ett seminarium om mentorskap, schemalagd undervisning, förberedelser för undervisning och ytterligare ett seminarium. Forskningen? Den får stå i bakgrunden för tillfället!
Handledningskurs
För att kunna söka till docent på TekNat-fakulteten behöver man ha läst kursen Handledning av doktorander, vilket är en kurs som går under en hel termin på deltid. Varje månad har vi 1-3 schemalagda heldagar som tillbringas på Blåsenhus. De första tre dagarna handlade mycket om regler, lokala riktlinjer, lagar och föreskrifter vad gäller arbete generellt på universitetet och i rollen som doktorandhandledare. Vi fick också höra om olika erfarenheter av handledning och av att ha blivit handledd. Det intressantaste med kursen är nog att man träffar andra anställda från alla universitetets ämnesområden, med olika roller och erfarenheter.
Mentorskap
Förra terminen blev jag antagen till TekNat-fakultetens mentorskapsprogram för unga forskare i början av sin självständiga karriär. Det är ett program som inkluderar seminarier, och en egen mentor från fakulteten i ett år. Vi hade ett uppstartsmöte innan sommaren men i tisdags kan man väl säga att programmet kom igång på riktigt, när vi fick träffa våra mentorer och lyssna på en föreläsning om vad mentorskap är och hur man jobbar på att få ut det mesta av det.
Undervisning
Den här perioden (fram tills höstlovet) undervisar jag på (minst) 4 kurser samtidigt. Det är två kurser på Masterprogrammet för Kemi och två kurser på civilingenjörsprogrammen Molekylär Bioteknik och Kemiteknik. På kurserna på Masterprogrammet håller jag i både föreläsningar, lektioner och labbar och det har varit mycket förberedelse för att skapa undervisningsmaterialet. Eftersom det är första gången jag undervisar på kurserna är det många olika saker att tänka på, bland annat innehåll, svårighetsnivå och förkunskaper. Men ämnena i sig är jag bekant med – för den ena kursen beräkningskemi av makromolekyler, vilket är det ämnesområde min egen forskning ligger inom, och för den andra kursen interaktioner inom och mellan biomolekyler och andra molekyler, vilket är det min forskning i princip handlar om. Men hur mycket kan man prata om det? Hur djupt kan man gå? Och hur väl förberedda är studenterna?
För kurserna på civilingenjörsprogrammen är det lite mer grundläggande nivå. På kursen i molekylär bioteknik handlar det om reningsprocesser för proteiner, något jag gjorde praktiskt under min postdok. Men roligast för min personliga utveckling är det nog att undervisa på den grundläggande kursen i kemi för kemiteknikstudenterna. Jag undervisar nu på motsvarande den första kursen jag själv läste när jag började på universitetet för nästan 20 år sedan. Att komma ihåg mig själv i bänken när jag står framme vid tavlan, det känns lite overkligt, men samtidigt är det en realisation av hur långt (eller inte) jag har kommit. Det har fått mig att reflektera tillbaka på den här tiden och inse hur mycket jag egentligen har hunnit med, och jag har insett att jag verkligen inte är samma person nu som jag var mitt första år som student. Och det känns faktiskt bra. Att själv känna att jag (äntligen och på riktigt) faktiskt är vuxen!