Nu är miniprinsen lite drygt tre månader och han har redan visat att han kan rulla både från mage till rygg och från rygg till mage. Jag oroade mig ett tag för att det kan försena hans krypstart, men efter att ha läst blogginlägget om hans storebror vid samma ålder har jag slutat oroa mig.
Även han rullade gärna över på rygg när han lades på mage. Men han hade inga problem att börja krypa en månad senare, och snabb blev han innan han kom på det där med att gå.
Tiden går så fort och det är knappt att jag hinner med. Varje dag är den andra lik: jonglering av sova, äta och leka. Gärna med lite matlagning, klädvikning och undervisning däremellan. Och om jag hinner- lite jobb. Det är väldigt sällan jag hinner, men just nu gör det inte så mycket. Det finns inget som är särskilt brådskande. Alltså kan jag passa på att njuta av all den tid jag får spendera med mina fina barn. Det är fantastiskt att ha den lyxen att kunna fokusera helt på barnen och slippa känna mig stressad över att jag ”måste” göra det ena eller andra. Är det en ovanligt hektisk dag så blir det snabblagat till lunch och middag. Klädvikningen kan alltid vänta tills helgen. Och jobbet, det får skötas på nätterna när barnen har somnat. Så ser dagarna ut för mig nu, men jag stormtrivs!
Tänk om det var så här med alla barn!