Det är 2023 och jag har tittat tillbaka på ännu ett år. Året gick snabbt, började med sjukdom och slutade med sjukdom. Ännu spökar Covid-19 i samhället.
2022 handlade mycket om att komma tillbaka in i rutiner och nya vanor. Jag började undervisa och handleda studenter. Vi renoverade köket. Mellanprinsen började i förskoleklassen och separerades för första gången från sin lillebror, vilket verkade vara jobbigast för lillprinsen. Under hösten hade jag också en explosiv period med undervisning och avslutade året med en publikation av ett projekt som jag har bidragit till. Sammanfattar man det så har det kanske inte hänt så mycket under året och därmed har jag ändå större förväntningar på detta år.
Framtiden är osäker, men inte på ett dåligt sätt. Snarare är det så att vi får chansen till ytterligare en nystart, på liknande sätt som när vi åkte till USA för drygt tre år sedan. Skillnaden är att när vi åkte dit var målet ganska tydligt. Denna gång finns det många valmöjligheter och den stora frågan är återigen vad jag vill göra av dessa möjligheter. Vill jag fortsätta på samma spår? Satsa på att en dag bli professor på ett universitet? Eller hitta ett företag och jobba för någon annan ett par år? Kanske helt lämna forskarvärlden för att satsa på undervisning? Eller göra något helt annat, nytt och spännande? Jag velar. Det är svårt att bestämma mig för en sak när det finns flera intressen som drar. Om jag inte vågar testa det andra, kommer jag ångra mig när jag blir äldre? Med all säkerhet. Men om jag testar det andra och inser att jag nog hade det ganska bra, kan jag då komma tillbaka?