Det känns i hjärtat när ens barn tar de första stegen helt själva. Tro mig, jag vet!
Det är lite underligt att trots att man förväntar sig att det ska ske förr eller senare så känns det så starkt. Det är en känsla av upprymdhet och stolthet när man ser sin lilla bebis ta sina stapplande steg, ramla och resa sig upp igen. Och sedan går det snabbt. När bebisen inser att han eller hon klarar av att stå och gå utan stöd så blir gåendet mer och mer en självklarhet. Ett steg i taget.
Gåvagnen är ett minne blott…