Maken är bortrest och det märks tydligt på barnen. Förutom att de självklart saknar sin pappa så är det tydligt att de, paradoxalt nog, även saknar sin mamma. För trots att jag redan har varit hemma med dem på mammaledighet i flera månader medan deras pappa har jobbat heltid så blir det ändå inte riktigt samma sak när han inte kommer hem på kvällen. Rutiner ändras och protester kommer som svar. Ett exempel är nattningen av barnen som vi kunde dela mellan oss förut. När det inte fungerar blir det automatiskt så att något barn somnar för sent, vilket rubbar dygnsrytmen, lite som när vi ställer om klockan på sommar och vinter. Barnet vaknar gnälligt, vilket leder till att de andra barnen får mindre tid med mig än vanligt. Och det leder till mer gnällighet från de andra barnen. Och så fortsätter det. Men än har det bara gått någon dag sedan han åkte. Snart nog hoppas jag att rutinerna stabiliseras igen. Kanske nästa vecka, när skolan börjar!
Ensam mamma ett par dagar till
