I vår familj firar vi födelsedagar flera gånger om året. Vi kör på den ”vanliga” födelsedagen enligt kalendern, men även födelsedagar enligt månkalendern, så födelsedagen förflyttar sig 10 dagar tidigare varje år. Och räknat på det viset har vi en ny treåring i familjen!
Det var ett tag sedan jag skrev specifikt om barnens milstolpar och utveckling, men det här året är verkligen minnesvärt. Så mycket har hänt och vår treåring har förändrats så märkbart över året.
Motorisk utveckling
Förra året vid den här tiden kunde han redan gå och började lära sig springa, men problemet var att när han började springa gick det bara fortare och fortare – han visste inte hur han skulle göra för att bromsa, så det slutade oftast med att han kraschade in i någon för att stanna. Sedan dess har han lärt sig både att stanna och att studsa. Han hoppar nu med självsäkerhet i sängen!
Han har också lärt sig att öppna, stänga och låsa dörrar, vilket var lite farligt i början, men nu har han också lärt sig att låsa upp låsta dörrar. Här har vi runda dörrhandtag med inbyggt lås som man bara vrider på, så om man har ett mynt kan man låsa upp utifrån. Och så kan han rita med kritor, även om mycket fortfarande hamnar utanför linjerna.
Talutveckling
I början på året gjorde han mycket ljud ifrån sig, men det gick inte att förstå vad han sade. Ordentligt tal kom först i mitten på året då han började lära sig bokstäver och färger. Nu, vid tre års ålder pratar han jättemycket och även om mycket är förståeligt finns det fortfarande många otydliga ord som vi får försöka gissa oss till. Han kan säga ord på olika språk, men oftast använder han sig av engelska, eftersom det är vad han hör mest (genom Youtube).
Annat
Jag tror att alla barn vid något tillfälle tycker om att ställa upp saker på rad. I alla fall har alla våra barn gått igenom denna fas. Och det verkar ske mellan 2 och tre års ålder. Så även för vår nya treåring. Någon gång under det gångna året började han bli intresserad av att ordna saker på rad. Och att stänga dörrar och luckor. Han går ofta runt i lägenheten och ser till att alla dörrar är stängda och alla papperskorgar likaså.
En rolig grej är att han också tycker om att lägga pussel, men han lägger ofta bitar ”fel” med flit och säger ”fungerar inte” på vårt språk och så skrattar han. Jag hörde av hans förskolelärare att hans storebror gjorde exakt samma sak vid samma ålder, så det kanske också är en del av vanlig utveckling?
I övrigt verkar vi har fått oss en glad lite pojk, som tycker om att skoja och skratta med sina syskon. Jag ser fram emot kommande år med bara stora barn. Men såklart saknar jag tiden när de alla var små… Ett år till med mys kanske jag kan få ut innan de tycker att de har blivit för stora?