Vetenskapsrådet (VR) är en svensk statlig myndighet under Utbildningsdepartementet. De ska bland annat ha ”en ledande roll att utveckla svensk forskning av högsta vetenskapliga kvalitet och därmed bidra till samhällets utveckling”. De publicerar kontinuerligt rapporter relaterade till utbildning, forskning och jämställdhet inom dessa områden. Jag läste tre rapporter från VR för ett par månader sedan och jag har tänkt en hel del på innehållet i dessa. Det var intressant läsning och jag tycker att alla som håller på med forskning i Sverige bör ha någon slags kännedom om dessa rapporter. De kommer inte ut så ofta, så det kan vara värt att hålla sig uppdaterad och skumma igenom dem för att se hur utvecklingen ser ut i Sverige och Europa. Jag tänkte ta upp några utdrag från två av dessa rapporter här.
I ”Jämställdheten i högskolan och Vetenskapsrådets forskningsstöd” går författarna igenom hur könsfördelningen ser ut bland de personer som har sökt och fått forskningsanslag från VR ämnesområde för ämnesområde. Den tar upp hur det brukade se ut och hur det ser ut nu. På vissa håll har jämlikheten ökat, men fortfarande är mycket sig likt. Ett exempel på hur det brukade se ut ges här:
En ögonöppnande studie vad gäller ojämställdheten inom forskningsfinansiering i Sverige kom 1997. Studien visade att ansökningar som inkom till Medicinska forskningsrådet i Sverige från kvinnor bedömdes hårdare och hade lägre beviljandegrad än likvärdiga ansökningar från män. För att en kvinna skulle bedömas ha lika hög kompetens som en man behövde kvinnan ha tre fler artiklar i Nature, eller tjugo fler artiklar i en lägre rankad tidskrift, än en man.
Idag ser det lyckligtvis bättre ut, men fortfarande får män fler anslag (inom vissa områden är fördelningen 70/30!). Vidare är det så att män som blivit beviljade anslag får större anslag än kvinnor som blir beviljade anslag. I rapporten observerar man att det är relativt färre kvinnor är män som söker anslag, men man vet inte varför. Vidare ser man att den största delen pengar går till områdena Naturvetenskap och Teknik samt Medicin, områden som traditionellt har fler verksamma män än kvinnor.
Av de utbetalade forskningsmedlen som gick till projektstöd under 2013 gick den största delen, 44 procent, till naturvetenskap och teknikvetenskap… Könsfördelningen bland högskolans forskare och lärare inom detta område är skev med 24 procent kvinnor och 76 procent män. Detta innebär att bland de personer som har möjlighet att ta del av den största delen projektstöd som delas ut av Vetenskapsrådet är tre fjärdedelar män och en fjärdedel kvinnor.
I ”En jämställd process- en kvalitativ undersökning av bedömningen av forskningsbidragsansökningar 2014” får vi en inblick i hur beslutsprocessen ser ut och även detta är intressant läsning. Det framgår att en del av beslutsprocessen bygger på informell information och förutfattade eller stereotypa föreställningar inom de beslutande grupperna, vilket missgynnar kvinnorna:
I årets observationer var det uppenbart, liksom i de tidigare studierna, att det i många beredningsgrupper förmedlas en mängd informell information under mötet. Information om den sökandes personliga egenskaper, privat- och arbetsförhållanden kunde många gånger användas för att förklara varför till exempel någon hade få publikationer eller saknade internationella nätverk, då någon granskare råkade ha tillgång till information som inte fanns i ansökan … Vi ser en tendens att sådan informell information gynnar män och missgynnar kvinnor. Någon sökande har exempelvis inte så goda meriter som andra sökande, men det försvaras med att ”han har haft en tuff period”; och någon annan ”är lite av en ensamvarg”, vilket ska förklara bristerna vad gäller internationella nätverk, och så vidare.
Det har framkommit i tidigare års observationer av beredningsgruppernas arbete att frågan om ”självständighet” i samtalet kring forskarens meriter, ofta blir en fråga om kvinnors påstådda bristande självständighet. Detta bekräftas i materialet från de aktuella observationerna. I en beredningsgrupp togs frågan om självständighet upp i behandlingen av en tredjedel av ansökningarna som hade en kvinna som huvudsökande (i 9 av 28 fall) men endast i behandlingen av en tjugondel av ansökningarna som hade en man som huvudsökande (2 av 37 fall). I en annan grupp såg vi att granskarna inte ifrågasatte mäns självständighet, men kvinnors, i det fall de tillhörde en stark forskargrupp. Vi har noterat att diskussioner om självständighet i vissa fall kan leda till en betygsänkning eller en nedflyttning i prioriteringsordningen. Mäns (bristande) självständighet diskuteras sällan och när så sker får det inte samma effekter för den sökande, enligt observationerna.
Hur självständigheten bedöms är inte formaliserat. Men att kvinnors självständighet som forskare ifrågasätts i så hög grad är ett faktum. Störst utslag av denna typ av ifrågasättande sker inom vetenskapsområdet Medicin där det är vanligt med många namn i artiklarna.
Det finns, i alla fall inom VR, en kännedom om att kvinnor missgynnas när de söker forskningsanslag. Dock tyder inget på att det sker en aktiv eller medveten diskriminering av kvinnliga forskare. VR försöker att få till en jämn könsfördelning i de beslutande kommittéerna och detta verkar bättra på den skeva fördelningen. Man kan anta att en jämnare könsfördelning vad gäller beslutade anslag kommer att komma över tid, när fler kvinnor har uppnått högre positioner och deltar i de beslutsfattande grupperna i högre grad. Tills dess finns det inte så många andra alternativ än att fortsätta söka. Kvinnor söker i lägre grad än män- därmed är fördelningen skev från början. Här finns något som forskarna själva kan göra något åt. Samtidigt finns det rapporter som visar att unga forskare som söker ofta har blivit upmanade av äldre kollegor att söka, och att unga män oftare får denna uppmaning än unga kvinnor. Många äldre kollegor är män. Och då har man gått runt ett varv till…