Nuförtiden händer det sällan att jag bloggar. När jag är hemma är jag helt slut, mentalt och fysiskt. Är jag inte det så passar jag på att umgås med min familj. Och sedan är energin helt slut och det enda intressanta är kudden och täcket.
Ibland får jag lite dåligt samvete, för det är så mycket jag skulle vilja skriva om. Ibland händer det något under dagen som får mig att tänka att ”det här vore kul/intressant att skriva om”. Men så blir det inte av, ögonblicket är förlorat och idén är för evigt borta.
Idag har jag dock lite ork och massor med tid för att skriva. Ändå blir det inte av att skriva om det som jag först hade tänkt. Istället blir det detta, något slags svamlande som tjänar som en ursäkt för att inte vara så kreativ som jag skulle vilja vara. Men så kan det vara ibland. För ibland skriver jag för andra, men oftast för mig själv. Idag är en sådan dag, en dag när det bara är jag som vet vad som står mellan raderna.