Det har gått nästan två veckor sedan vår tredje prins kom till världen. Det här är min tredje förlossningsberättelse, och den blev verkligen inte som jag hade tänkt mig!
Med mina äldsta två började allt med värkar som pågick hela dagen i ett dygn. Därefter in till sjukhus med starkare värkar, vattenavgång och bebis- i den ordningen!
Den här gången började allt med vattenavgång- mer än ett dygn innan själva förlossningen. Det blev smått kaotiskt eftersom vattnet gick innan 5 på morgonen en vardag och mormor och morfar som skulle se efter de andra barnen var flera mil bort! Vi ringde upp dem och de tog sig i all hast till Uppsala. Under tiden gjorde vi oss redo för att åka till sjukhuset för kontroll. Jag hade knappt några värkar då, men vid tidigare förlossningar hade det gått väldigt snabbt mellan att vattnet gick och bebisen kom ut, så jag förväntade mig att de skulle komma igång när som helst egentligen.
Som tur var klarade vi oss till sjukhuset utan större problem. Vi fick ett CTG fastspänt och efteråt fick vi veta att eftersom jag inte kände mina värkar så mycket (det fanns fler på monitorn än jag kände av) så kunde vi åka hem och äta frukost. Sannolikt skulle värkarna komma igång under eftermiddagen och då kunde vi komma tillbaka. Så vi åkte hem, åt frukost och väntade. Jag gick och lade mig och fick sova ordentligt i flera timmar innan det blev kväll och jag fortfarande inte kände så mycket. Men sent under natten kom det igång, långsamt först för att sedan öka i intensitet. Jag hade hyrt en TENS från min barnmorskemottagning och den fungerade större delen av natten. På morgonen lyckades jag till och med slumra till en timme eller två, men till frukosten kände jag att värkarna började bli lite väl kraftiga så efter att vi ätit så åkte vi tillbaka till sjukhuset. Återigen övervakades vi med CTG som visade ungefär vad min värk-app hade räknat ut: en värk var 6-8:e minut. Det var lite glest fortfarande tyckte hon. 3 värkar på 10 minuter verkar vara standarden men det här höll inte riktigt måttet. Men BM tyckte ändå att hon kunde ta en titt. Eftersom vattnet redan hade gått fanns det dock risk för infektion så en inre kontroll betydde att vi skulle stanna på förlossningen oavsett resultat. Det tyckte vi lät rimligt och efter en snabb kontroll konstaterades 6 cm öppen och jättemjuk livmodertapp.
Efter kontrollen flyttades vi över till ett förlossningsrum och lustgasen aktiverades. Det var rena himmelriket efter att ha kämpat i timmar med TENSen. Helt plötsligt kändes inte värkarna alls! Tills att de började göra det igen förstås. Men med maxdos lustgas och knappt några mellanandningar luft kom vi igenom den aktiva fasen innan det konstaterades att jag var helt öppen men att det verkade som att fostersäcken var full med vatten igen. Jag kunde alltå vänta mig ytterligare en vattenavgång. Snart nog kom den med och därefter krystvärkar som jag kände igen nog så väl. Det tog tre krystningar och sedan var han ute!
Välkommen till vår minsta prins!