Om man frågar min älskling var hans Ayah (pappa) är svarar han ”Ayah jo” (Ayah kerja), vilket betyder att Pappa jobbar. Hans pappa har fått jobb utomlands och det märks att han är saknad.
Oavsett vilken tid på dygnet man frågar var hans pappa är så svarar han att Pappa jobbar. Varje morgon när han vaknar letar han rätt på min mobil och vill ringa sin pappa. På kvällarna vägrar han sova om han inte får se och höra sin pappa först. Och på nätterna ropar han efter sin pappa i sömnen. Det är hjärtskärande, men jag tror att det blir bättre med tiden. Självklart kommer han alltid att sakna sin pappa, och jag uppmuntrar honom att prata mycket och ofta med sin pappa som saknar honom minst lika mycket.
Min lilla tvååring har lärt sig att säga massor med saker nu. Han kan säga vad han själv och hans familj gör. Helst i två-ords-meningar som ”sova mamma” (Jag vill sova med mamma/i mammas famn) eller ”mamma bil” (mamma är i bilen). Han älskar att räkna och räknar nu från 1 till 10 och kan räkna upp de arabiska bokstäverna alif till jim (5 bokstäver). Han älskar färger och vill att jag ska tala om alla färger han pekar på. Överlag verkar han väldigt intresserad av att lära sig så många ord som möjligt. Han pekar på allt och vill veta vad det kallas och sedan upprepar han ordet för sig själv. Jag passar på att lära honom orden på olika språk. Han verkar inte särskilt förvirrad av det, utan verkar acceptera att en sak har flera olika namn.
Det är en rolig tid och jag tycker nog att det är minst lika roligt med de oändliga orden som han.