Jag har rest en hel del i mitt liv. Till ganska många platser. På flera olika sätt. Tåg, buss, bil och flyg. Jag har testat det mesta. Och alla sätt har varit ganska ok. Men den här resan måste vara den mest utmattande jag har varit med om!
Resan började klockan 10 på morgonen då den förbeställda taxin kom. Halv 11 var vi framme i Arlanda och kunde checka in vårt bagage. Det gick ganska smidigt och snabbt eftersom vi redan hade checkat in online på Emirates hemsida. På plats fanns det en kö enbart för de som hade gjort densamma och den var nästan helt folktom! Runt en timme innan avgång ställde vi oss i kön till säkerhetskontrollen ut mot F-piren och nästan en halvtimme senare kom vi fram till en person som kollade boardingkort. Han passade på att visa oss barnkön (som inte heller hade några människor!) eftersom vi hade vår prins med oss. Men eftersom vi redan var framme var det bara att gå vidare. Igenom säkerhetskontrollen passar jag på att använda min ny app från Swedavia som talar om gaten och att statusen på vår flight är ”Go to Gate”. Precis när vi passerar passkontrollen ropas vårt flyg ut och vi får bråttom. Framme vid gaten har folk redan börjat gå på planet. Men vi hinner och sätter oss i väntan på avgång. Jag noterar att alla platser har både eluttag och usb-port för laddning av mobila enheter.
Filmutbudet är heltäckande. Och innan takeoff kommer en flygvärdinna och ger vår prins en tidning, kritor och en färgglad filt. Det är upplagt för en bra flight.
Och visst går allt bra! Prinsen somnar strax efter takeoff och jag hinner komma ikapp i mitt filmtittande. Elysium med Matt Damon. En besvikelse måste jag erkänna :). Efter en stund vaknar prinsen och återupptar genast bekantskapen med Jake, Izzie, Ludde, Kapten Krok och Dora Utforskaren. Maten kommer och även här får prinsen specialbehandling. Barnmålet (som inte behövde förbeställas) innehåller färgglada bestick, pasta och köttbullar. Och en liten låda med lite extra godsaker och en liten hopfällbar tandborste. Jag tog lammrätten, men blev lite besviken. Tyvärr var det inte min bästa flyglunch/middag.
Väl framme i Dubai var klockan 22 lokal tid (19 svensk tid) och vid servicedisken fick vi måltidskuponger (”Meal Vouchers”) eftersom vi skulle vara på flygplatsen i mer än 4h. (Vårt flyg till Kuala Lumpur skulle avgå klockan 4 lokal tid.) Utbudet var ok- massor med affärer som sålde mat, elektronik, smycken och annat. Måltidskupongerna gav oss möjligheten att välja mellan en kycklingwrap, fish n chips, pizza och en måltid på McD. Vi valde wrapsen från ett litet cafe som hette Figs & Olives som fick bli vår middag. Sedan försökte vi sova på några ganska bekväma halvliggande stolar där man kunde sträcka ut sig. Vi försökte sova, men det blev inte så mycket sömn. Som tur var var prinsen så trött att han sov hela flygresan, så där fick vi tillfälle att sova ordentligt ett par timmar. Jag var så trött att jag missade alla drycker och fikat på planet. Och när vi landade höll mina ögon på att gå ihop. Klockan var 15.00 lokal malaysisk tid och vädret var helt lagom. Vi tog KLIA express till KL Central där vi blev upplockade. Totalt från dörr till dörr tog resan ungefär 24 timmar och jag har definitivt sömnbrist. Jag gick och lade mig 20.00 lokal tid. Nu är klockan 2 på morgonen lokal tid och jag är klarvaken. Jetlag? Javisst! Trött? Underdrift…