I slutet på förra veckan tittade jag på min kalender och insåg att jag på fredagen hade en HEL DAG utan ett enda schemalagt möte, seminarium, workshop eller något annat. Tänk! En hel dag när jag äntligen kan få fokusera på det jag egentligen är anställd att göra – bedriva forskning! För den oinvigde låter det säkert inte som någon särskild sak, men då vet denne inte hur ovanligt det är för mig att inte ha något schemalagt. Såvitt jag kan komma ihåg har det inte hänt sedan jag började jobba här i Uppsala i slutet av förra året. Det kanske gör det enklare att förstå varför jag är så upphetsad över en lucka i schemat!
Jag saknar ofta min postdoktid numera. Som postdok förväntas man inte göra något annat än att forska, med diverse seminarier och worskhops då och då för variation. Men ingen undervisning eller administrativt arbete och minimalt med möten. Såhär i efterhand känns det som en drömtid, sådär som man ofta tänker tillbaka till studenttiden – en tid med mycket frihet och och tillräckligt mycket fri tid att kunna vara kreativ och testa en massa olika saker. Tidsperioder jag säkert kommer fortsätta att se tillbaka på med längtan.
Men hur gick det då i fredags? Fick jag någon forskning gjord? Nja, det beror nog på hur man definierar forskning. Visserligen jobbade jag hela dagen med något forskningsrelaterat, men det var inte riktigt vad jag hade planerat för. Det visade sig att de datorkluster vi använder i forskningen inte längre ville ta emot våra jobb. Dessutom var det flera program som inte riktigt fungerade som de borde. Så hela dagen gick i princip åt till felsökning, omkompilering av program och annat tekniskt arbete. Och visst kanske man kan räkna det som en del av forskning – hade jag inte gjort det då så hade det ändå behövst göras någon gång senare. Och mina exjobbare behövde ju resurserna, så ett snabbt löst problem leder till mer produktivitet än ett sent löst problem!
Den här veckan har också varit full med aktiviteter. På måndagen hade jag egentligen också en ”tom” dag i kalendern, men VOBbade då de minsta barnen hade blivit sjuka. Men det gick bra och äntligen kom jag igång igen med min forskning. Det riktigt kliade i fingrarna att komma igång och hjärnan gick på högvarv när jag fick tänka på strategier för projektet. Oerhört roligt!
På tisdagen var det också full rulle. Mina exjobbare börjar närma sig slutet – nästa vecka ska de presenteras så halva dagen gick till att köra igenom deras presentationer för att se vad som kunde förbättras eller vad som borde förändras. Det var också en oerhört intressant förmiddag som var riktigt tillfredställande – att se hur långt de hade kommit på bara 4 månader! De började knappt utan några kunskaper om simuleringar och har nu i princip avslutat ett projekt var som sannolikt kommer leda till vetenskapliga artiklar. Inte så dumt för ett exjobb!
På onsdagen VOBbade jag igen. Det var dock lite mer utmanande jämfört med på måndagen eftersom jag hade flertalet möten inbokade (såklart!). Jag sitter med i en arbetsgrupp som ser över alla grundkurser i kemi som ges på TekNat-fakulteten och vi börjar närma oss redovisning för lärarna på kemiinstitutionerna. Även detta projekt är intressant och roligt att vara med i och jag ser fram emot att se hur de här kurserna kommer att utvecklas som ett resultat av vårt arbete!
Nu är det långhelg och fastän jag försöker låta bli att jobba på kvällar och helger numera så kliar det fortfarande i mina fingrar att bli färdig med det projekt som jag jobbade med i måndags. Helger är ju för övrigt perfekta jobbdagar – inga möten eller seminarier som bryter upp dagen eller koncentrationen! Men så behöver man ju också tid att koppla ner, koppla av och kanske passa på att göra något annat, som att städa huset, baka något gott eller mysa med barnen?
Men vi får se hur det blir. För även om forskningen är oerhört rolig och spännande att hålla på med så är nog mys med barnen ändå lite med tillfredställande. Men vem vet? Kanske går det att kombinera jobb med mys? I soffan istället för vid skrivbordet kanske?