Ännu ett inlägg i HMs och Åhlens slöjdebatt

Eftersom jag inte har någon TV har jag helt missat reklamfilmen som har tänt feminister och islamofober. Men som jag har förstått det är folk arga för att ett par unga, vackra kvinnor har sjal på sig i en reklamfilm eller två. Jag skulle tro att det är samma sak, samma argument, samma ramaskri som skedde i samband med sändningen av Halal-TV.

Men kom igen. Vad feminister och personer som påstår sig vara på ”vår” – dvs muslimska kvinnors – sida behöver förstå är att sjalen (eller slöjan om man så vill) kan vara både en symbol för förtryck OCH en symbol för frihet. Det gör slöjfrågan komplex och 100% personlig. För vissa kvinnor är slöjan en symbol för förtryck, patriarkala föreställningar och tvång. Många av dessa kvinnor kommer från länder eller kulturer där slöjan har påtvingats dem, tillsammans med andra påbud. Slöjan har därmed blivit en symbol för allt det förtryck som de har fått utstå. Det här är en reell världsbild och bör respekteras. Det ska inte på något sätt förminskas och deras indignation bör tas på allvar.

Men på den andra sidan står de kvinnor som av egna, ofta personliga, skäl vill använda slöjan. Det kan vara för att de trivs med den identitet som en viss klädstil tillskriver dem. Det kan vara på grund av tryggheten i något som de har använt i hela sitt liv. Det kan vara för att de utåt vill visa att de inte ställer upp på vissa saker, vissa livsstilar. Det kan vara för att undvika trakasserier av olika slag. Det kan vara för att de anser att det är en del av deras tro och de vill utöva den så gott de kan. Oavsett anledningen måste man respektera deras val att använda slöjan.

Om feminister och självutnämnda ”räddare av muslimska kvinnor” respekterade kvinnors val av klädesplagg skulle mycket vinnas. Kvinnor som vill använda slöjan måste respekteras för sitt val. Kvinnor som inte vill använda slöjan likaså. När man drar alla muslimska kvinnor över en kam och påpekar att slöjan i sig självt är förtryckande eller att alla kvinnor som bär den är förtryckta så gör man det väldigt enkelt för sig. Genom att använda sig av den argumentationen förtrycker man i realiteten de kvinnor som av egen vilja bär slöjan. Man passiviserar oss. Man trycker ner oss. Man förminskar oss. Man förtrycker oss. Ibland av ”humanitära” skäl. Ibland av politiska. Ibland i all välmening. Men förtryck är förtryck, oavsett om det sker av skäggiga män med bruna ögon i öknen eller av blonda, blåögda kvinnor i Stockholms innerstad.