Vår yngsta är nu två år och fyra månader gammal och har börjat lära sig siffror och färger. Han räknar på fingrarna och kan nu visa mig hur många fingrar en siffra upp till fem motsvarar. Han kan också tala om för mig vilken färg jag pekar på, så länge det är rött ”(r)ää(d)”, blått ”b(l)uu”, rosa eller lila ”mama”. Yep, jag har fått två färger uppkallade efter mig. Alla som känner mig eller har hängt på min hemsida ett tag ser säkert kopplingen mellan mig och rosa, men hur lila hänger ihop med mig har jag inte riktigt kommit fram till ännu. Kanske är det så att jag använder lila kläder ofta? Kanske är rosa och lila snarlika färger i hans ögon? Vem vet? Kanske minns jag detta om ett år när jag kan fråga honom om det. Men sannolikt vet han inte heller svaret vi det laget!
Petig med maten
Annars så har han utvecklats i samma spår som sina syskon och de senaste veckorna har han också börjat bli petig med maten. Från att ha ätit nästan allt har han börjat bli riktigt kinkig med smaker, konsistens och färg på maten han äter. Och han har gått och blivit sockerberoende. Han dricker hellre juice än mjölk (den enda i familjen med den preferensen). Han dricker hellre läsk än vatten (även här den enda av barnen som dricker kolsyrade drycker). Och han kan helt vägra mat som han kunde äta jättemycket av för någon vecka sedan. Det är oerhört frustrerande, för han kommer oftast inte på att han inte vill äta maten förrän den redan är i hans mun och då spottar han ut allt på golvet. Med andra ord har det varit mycket städning i köket den senaste tiden, och med tanke på hur liten han är känns det också lite oroande med hans nya matvanor. Högt socker och mindre av allt annat är ju trots allt inte en hälsosam kombination. Men han äter i alla fall frukt och grönsaker, fisk och ris, spaghetti med köttfärssås. Där finns det alltså mat som kan varieras tillräckligt för att ge honom balanserade måltider. Det känns i alla fall bra.
En konversation med vår tvååring:
Tvååringen: "Ää, buu, Mama!" (pekar på ett rött, blått och rosa dinosaurieägg) Jag: "Rosa". Tvååringen: "Mama!" (mer bestämt) Jag: "Ja, ok då. Mama"