4 Juli 2020

USAs nationaldag firas den 4 juli varje år, men i år tjuvstartar de redan idag, den 3 juli. Kanske gör de så varje år, men jag har fått veta av min chef att vi kan förvänta oss massor med fyrverkerier inatt och även hela dagen imorgon. Idag är det dessutom en pseudohelgdag, men trots det jobbar vi allihop, i alla fall delvis.

Efter mer än tre månader hemma längtar de flesta efter att få gå ut och umgås med sina vänner, eller i alla fall träffa sina kollegor. En nationell helgdag med efterföljande helg är väl helt perfekt för det? Dessutom har vi jättefint väder med varma och soliga dagar, så en picknick eller grillfest vore väl jättetrevligt? Men som allt annat i år ligger coronaviruset och spökar i bakgrunden. I de flesta stater, inklusive Kalifornien där vi är, ökar antalet smittade fortfarande. Sjukhusen har fyllts upp igen, även Stanford sjukhus. Det innebär att ett supersmittspridarevent räcker för att vi ska se ännu en dramatisk ökning av insjuknade, sjukhusbesök och dödsfall.

I Kalifornien är det numera obligatoriskt för alla som vistas utanför sina hem att använda mask och här oroas många när de ser människor som inte använder det. Samtidigt läser jag om hur läget utvecklas i Sverige. I lilla Sverige (till ytan ungefär lika stor som Kalifornien) med drygt 10 miljoner invånare har redan över 5 400 människor dött. LA county, där USAs näst största stad Los Angeles ligger, har också cirka 10 miljoner invånare men “bara” ca 3500 dödsfall, än så länge. Samtidigt har Norge bara 250 dödsfall, alltså knappt 5% av antalet dödsfall i Sverige. Vad hände där? Och trots detta, verkar folk inte bry sig särskilt mycket. Är det så att svenskar har brist på empati? Respekt? Medmänsklighet? Något är det uppenbarligen när man kan läsa historier om hur unga människor ter sig helt oförstående till äldre som försöker hålla avstånd (Aftonbladet). Läser inte unga människor tidningarna? Tittar de inte på nyheterna? Inser de inte att de trots att de känner sig friska kan vara orsaken till en annan människas lidande och död, bara genom att stå eller sitta för nära tillräckligt länge?

I Sverige har “bara” 5400 människor dött och många fler har smittats och återhämtar sig. Hur många fler innan man inser allvaret? Kommer det bli som i USA där många kämpar i motvind med att vända trenden trots de skenande infektions-och dödstalen? Det oroar mig och det får mig att undra: Vad är det för samhälle jag kommer komma tillbaka till om drygt ett år?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.