Halva Ramadan är över och det är dags för en halvtidskontroll.
De första två veckorna har gått snabbt. Halvvägs igenom känns allt fortfarande bra. Hungern kom bara den andra dagen, men efter det har det värsta varit sömnbristen. På grund av den korta tiden vi har att äta så har schemat varit väldigt intensivt. Det börjar med fastebrytning klockan 22.20. Därefter är det Magrib-bön, middag, Isha, Tarawih-bön, Sahur och Subuh 1.45. Därefter är det dags att sova, men det är sällan jag somnar innan 2 på morgonen. Sedan upp klockan 8 och full rulle fram till 20 när jag lägger prinsen. Om jag har tur hinner jag somna någon timme innan iftar, men oftast blir det inte så.
Sömnbristen har ackumulerats över dagarna. Och jag börjar känna mig något utmattad. Men här i Munchen känns det annorlunda. De bryter fastan en timme tidigare och fajr börjar en timme senare. Så man hinner sova en stund efter fastebrytningen. Men å andra sidan känns det som att tiden går väldigt långsamt fram till fastebrytningen.
Jag tänker att det kan bero på att min arbetstakt har förändrats och mina rutiner likaså. Istället för att jobba hela dagen, komma hem, fixa med mat och läggning osv så jobbar jag här mestadels kvälls-och nattetid. Dagarna används för både lek och arbete. På något sätt gör det att det känns som att all tid flyter ihop. Jobbet finns ständigt i huvudet och tiden går i snigelfart. Jag önskar att jag kunde få mer gjort varje dag så att jag kan koppla bort jobbet helt, men det verkar som att jag kommer få jobba varje dag fram till avgång. Så på ett sätt var det nog bättre hemma, men samtidigt vill jag inte byta bort det här för hela världen.