Efter att ha vilat ut hemma i knappt två veckor var det dags för en ny resa- denna gången västerut, till San Diego!
Jag hade blivit antagen att hålla en presentation på ACS (American Chemical Society) nationella möte i San Diego om min forskning på värktabletter. Det kändes kul och spännande att få visa vad jag gör och få feedback på det. Schemat var fullspäckat och temat var Computers in Chemistry, vilket skulle passa mig och mina intressen helt perfekt!
Resan till San Diego blev dock ganska lång och mödosam. Det började på värsta tänkbara sätt med att vårt plan (ett British Airways till London) blev försenad både i start och landning på grund av kraftig dimma över London. Det var många på planet som skulle till samma konferens som jag och alla missade det anslutande direktplanet till San Diego från London. Köerna var enormt långa på flygplatsen, men trots att vi fick ta en genväg till biljettkontrollen (och trots att vi hade våra boardingkort utskrivna hela vägen) så blev vi stoppade innan vi kom till säkerhetskontrollen med hänvisning till att det inte fanns några platser kvar på planet. Som en eftertanke berättade de att resten av konferensgruppen förmodligen ändå inte skulle hinna ta sig till gaten innan planet gick. De hade rätt, så alla fick boka om till nya plan. Som tur var gick det ganska smidigt för oss, även om det tog någon timme att ta oss fram till kundservicedisken. Till slut var det en agent som förbarmade sig över oss då prinsen var enormt uttråkad av att stå i kön så länge. Vi fick ett rum på ett närliggande hotell och nya biljetter till morgonen därpå till San Diego via San Fransisco. Vår gemensamma incehckade väska fick stanna kvar på flygplatsen. Den skulle hämtas ut i San Fransisco och checkas in igen där för den sista sträckan. Som kompensation fick vi ett övernattningskit, men den räckte inte på långa vägar, men vi var för trötta för att ta oss ut och handla mer saker.
Väl på rummet var vi ganska utmattade av den långa dagen på flygplatsen så vi vilade någon timme innan det var dags för middag. Vi hade tur, för hotellet serverade Fish and Chips i bufféform. Prinsen åt sig riktigt mätt och det minskade vår oro för nästa dags resande. Prinsen är inte så himla förtjust i flygplansmat (vem är det?), men med en full mage på kvällen och förhoppning om en lika bra frukost gick vi i säng. Mycket riktigt var även frukosten mättande och nöjda kunde vi ta oss tillbaka till flygplatsen igen och hoppa på planet till San Fransisco.
När vi kom fram till San Fransisco visade det sig att transittiden var väldigt kort pga en mindre försening av planet och när vi kom fram till rullbandet var väskan inte där! Vi rapporterade detta till incheckningspersonalen på flygplatsen som rådde oss att ta oss vidare till planet för att inte missa vår anslutning. Vi blev tillsagda att anmäla väskan när vi kom fram till San Diego. Sagt och gjort och när vi kom fram till hotellet hade vi alltså bara våra övernattningskit från dagen innan (tur att vi hade behållt dem!) och vårt handbagage.
Vi bodde på Gaslamp Plaza Suites som är ett charmigt hotell i Gaslampkvarteret några kvarter bort från konferenscentret. Morgonen efter ankomsten var det en vacker vårdag med klar himmel och gatan full med maratonlöpare. Vi tog vår frukost på taket med utsikt över stan och sedan bestämde vi oss för att vi var tvungna att gå på shoppingtur eftersom vi hade varit i samma kläder i tre dagar och det började märkas!
Vi fick tips att ta oss till några lågprisbutiker i närheten av hotellet och efter att ha handlat det allra nödvändigaste och fått i oss lunch gick vi tillbaka till hotellet och gick och lade oss. Vi var alla rätt jetlaggade och trots att jag visste att jag skulle missa några föreläsningar så hade jag ändå lyckats planera in ett par som jag ville lyssna på senare under dagen. På något sätt lyckades jag ändå missa dessa föreläsningar då jag hade satt larmet en timme för sent. Så då var det inte så mycket mer att göra än att gå och lägga sig igen. Bättre en missad dag än en helt jetlaggad vecka!