Den här veckan har jag uppdaterat mitt CV och funderat en hel del över hur nästa steg i min karriär kan se ut. Om jag kan fortsätta forska, vad skulle jag vilja göra under de kommande åren? Vilka problem vill jag försöka lösa?
Mitt år här på Stanford har varit mer värdefullt än jag först trodde att det skulle bli. Trots coronavirus och Stay-at-home ordrar har jag hunnit med att lära mig många nya saker, både teoretisk och praktisk kunskap och jag har lyckats med mitt mål att både bredda mina kunskaper och specialisera mig, både inom beräkningskemi och experimentella metoder.
Efter ett år utomlands har jag lärt mig använda två nya molekylsimuleringsprogram, blivit bättre på kvantkemiska beräkningar, och provat på flera simuleringsmetoder som jag bara hade läst om tidigare. Experimentellt har jag lärt mig användbara molekylärbiologiska tekniker som att mutera och klona DNA-sekvenser och att uttrycka, rena och klyva proteiner. Jag har också lärt mig att sätta upp och hantera laserexperiment och spektroskopiska metoder för att föja reaktioner. Men förutom teknisk och teoretisk kunskap om olika metoder har jag också fått lära mig mer om olika biologiska system.
Vårt labb jobbar med många diversa projekt där varje doktorand och postdok jobbar med sitt eget system. Eftersom alla i gruppen förutom jag är experimentalister har flera diskuterat sina projekt med mig för att se om datorsimuleringar skulle kunna tillföra någonting till deras projekt. På detta sätt har jag blivit involverad i flera projekt där jag får försöka svara på flera olika frågor relaterade till struktur, dynamik och funktion hos olika proteiner och små molekyler.
I ett av projekten designar jag proteiner för att försöka förstå hur känsliga de är för mutationer. Hur mycket och hur stora mutationer kan jag införa innan proteinet helt slutar att vecka sig som den brukar? Hur påverkar mutationerna proteinets struktur, dynamik och funktion? Och hur kan jag använda dessa kunskaper för att designa proteiner med de egenskaper jag vill ha?
I ett annat projekt försöker jag förstå vad det är som gör att ett absorbansspektrum på ett protein får en bredare topp när man muterar en viss aminosyra. Och i ett tredje projekt försöker jag förstå hur elektriska fält påverkar reaktionshastigheter i ett enzym. Kan vi införa något i enzymet som förändrar hur enzymet fungerar? Kan vi förutspå hur den kommer att förändras?
Det är ett spännande sista år och jag hoppas att jag hinner ta mina projekt till slutskedet medan jag är här, men om jag hinner färdigt, vad vill jag göra sedan? Det är frågan jag har funderat över mycket den här veckan. Kanske kan jag göra liknande projekt fast med andra protein eller enzymer? Eller så kanske jag kan titta närmare på de system jag redan har jobbat med för att förstå deras mekanismer ännu bättre? Eller så kanske jag vill prova på något helt annat så att jag kan föra samman nya metoder med tekniker som jag redan känner till för att ta ett ännu större kliv och hitta på något helt nytt?
På ett sätt kan jag tycka att det hade varit mycket enklare om jag bara hade gått djupare in i simuleringstekniker under min postdok. Då hade valet inte varit så svårt – jag kommer bli en expert på datorsimuleringar av läkemedelsmolekyler i proteiner. Men samtidigt är jag väldigt glad att jag gjorde det här valet, för ju fler tekniker, metoder och teorier jag får lära mig, desto större är nog chansen att jag hittar svaren på mina frågor – och att jag kan ställa mer intressanta och varierande frågor. Så nu är frågan: Vilken vetenskaplig fråga vill jag försöka hitta svaret på först?