Jag är i Munchen i en vecka för att skriva klart min licentiatavhandling ostört. Det finns alltid en risk för att behöva VABba för min prins, och tanken var att om jag är här i en vecka så kommer jag kunna skriva ändå, även om han är sjuk, eftersom det finns en till förälder som kan se efter honom.
Förutom att jobba så är det här också en möjlighet för mig att bekanta mig med vad som kan komma att bli mitt nya vistelseland och den stad jag kan komma att bo i ett par år framöver. Jag försökte hålla sinnet öppet och testa det som fanns att tillgå. Jag har åkt tåg, buss och spårvagn. Jag har gått i affärer. Och jag har gått ut helt själv (!) med min prins och handlat och försökt att göra mig förstådd i en stad där engelska inte är ett standardspråk. Trots att jag ofta förstår vad tyskarna säger så är det oftast inte likadant åt andra hållet. Jag känner verkligen behovet av att lära mig tyska, men samtidigt har jag en känsla av att det inte kommer att ta så lång tid att göra det. Jag har bläddrat igenom ett par barnböcker och tidningar för nybörjare och jag tror mig förstå ganska mycket i dessa. Jag har också läst vetenskapliga artiklar på tyska förut som jag har kunnat följa. Men att verkligen lära mig att både samtala, läsa och skriva på tyska tror jag kräver lite hängivenhet. Min man berättade att hans väns brasilianska flickvän lärde sig språket på 6 månader. Kanske kan det gå på samma tid för mig.
Men nu måste jag skriva klart, annars kommer jag aldrig någonvart 🙂