Efter nästan ett dygn av sömn vaknade jag utvilad, men prinsen och hans pappa var jetlaggade hela resan igenom och fick en väldigt udda dygnsrytm- uppe halva natten och sovande mesta delen av eftermiddagen! Efter en gemensam frukost promenerade vi bort till konferensanläggningen där jag skulle tillbringa resten av veckan. Min första konferensdag var väldigt intressant och jag pendlade mellan att lyssna på föreläsningar i temat karriär (akademi eller industri?) samt beräkningskemiska metoder. De efterföljande dagarna handlade mest om beräkningskemiska metoder, framförallt fria energi-perturberingar (FEP) som verkar vara ett av de heta ämnesområdena just nu. Jag kan väl inte säga att jag blev så himla imponerad eftersom vår forskargrupp har gjort liknande beräkningar sedan innan jag ens började i gruppen, men för många åhörare var det väldigt spännande.
Den sista dagen på konferensen var det min tur att presentera min forskning på värktabletter. Jag skulle prata om mina första två artiklar, men jag hade fått ett av de absolut sämsta passen att presentera på- den sista sessionen på den sista dagen och jag var den näst sista talaren. Inte nog med att många redan har åkt hem vid den tiden- ingen orkar vara särskilt fokuserad den sista eftermiddagen på den sista dagen av en veckolång konferens. Men jag gjorde mitt bästa och till min förvåning lyckades jag både väcka de få kvarvarande personerna i publiken och hålla dem intresserade föreläsningen igenom. Jag fick många frågor direkt efter föreläsningen och en person stannade kvar och ställde frågor efter att min tid var ute. Den allra sista talaren hade bestämt sig för att inte dyka upp så min presentation fick avsluta konferensen för vår del.
När jag kom ut ur salen höll jag på att gå rakt in i en liten grupp människor som hade ställt sig att väna precis utanför dörren. De hade lyssnat noggrant på min föreläsning och ville berömma mig för en bra presentation. Vi kom att prata en liten stund och kort därefter blev jag erbjuden både jobb och tips för att utveckla min vetenskapliga karriär. En av killarna tipsade mig också om jobb som jag kunde vara intresserad av inom industrin, men lade till att ”sök till oss, det kommer passa dig perfekt!” Jag blev medbjuden ut på middag och umgicks med dessa trevliga människor tills skymningen kom.
En perfekt avslutning på en annars redan minnesvärd konferens!