För en vecka sedan gick en ny artikel jag skrivit i tryck på Biochemistry. Det är den tredje artikeln där jag står som första författare, men det är den femte som har mitt namn i författarlistan. Eftersom jag är huvudansvarig för projektet då jag har designat problemet, gjort alla experiment och skrivit artikeln står jag som första författare på artikeln. På samma sätt var det med min första och andra artikel.
Just den här artikeln handlar om cyclooxygenaser (COX) och icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID) som ibuprofen (ipren) och flurbiprofen (Strefen). I projektet som ledde fram till denna publikation använde jag beräkningskemiska metoder för att förstå vilka faktorer som leder till tidsberoende bindning av hämmare i COX. Denna kunskap är viktig att känna till om vi vill skapa mer potenta smärtstillande och febernedsättande antiinflammatoriska läkemedel i framtiden.
Två plus 1 borde väl bli tre? Så varför står det då i rubriken att det är den femte artikeln som publicerats? Svaret är enkelt: mellan denna artikel och den artikel som blev vald till ACS Editor´s Choice (också i Biochemistry) har två artiklar publicerats som handlar om IRAP-hämmare. Detta har varit ett sidoprojekt där jag har hjälpt till i beräkningsdelen av projektet. Artiklarna om IRAP-hämmare har väldigt många författare då det är ett tvärvetenskapligt samarbete med internationella samarbeten som till slut har lett fram till de resultat som publicerats i tidningarna ASC Chemical Neuroscience och Molecular Phrmacology. Jag är såklart stolt över dessa artiklar också, men eftersom min del i projektet har varit ganska liten (om än viktig) så räknar jag ”mina” artiklar som de där jag har gjort det mesta. Då då blir två COX-artiklar plus två IRAP-artiklar plus en till COX-artikel ändå tre (eller fem).
Total förvirring!