Hoppa till innehåll

Skrapning av adenoiden

adenoidPå barn upp till 10 år finns det en körtel i bakre delen av näsan, där näskaviteten och strupen möts, som kallas för adenoid. Körteln har vissa funktioner relaterade till inflammation och försvinner av sig själv när barnet blir äldre. Den här körteln kan ibland växa sig stor och blockerar då näsan, vilket kan göra att barnet börjar snarka eller får sömnuppehåll (sömnapnéer). Då kan man ta bort delar eller hela körteln, en s.k skrapning.

Vi fick tid för just detta på en torsdag morgon klockan 9 på Akademiska Sjukhuset i Uppsala. Han fick inte äta något efter midnatt natten innan och inte dricka något fr.o.m 2 timmar innan proceduren. Innan vi skulle åka in skulle han också få Emla-plåster på baksidan av båda händerna. Dessa är plåster med lokalbedövning på som ska lindra sticket när de ska sätta en kateter inför operationen.


Vi var på plats några minuter innan 8 för att hinna anmäla oss i kassan och åka upp. Direkt vi kom in på avdelningen blev vi mötta av en sjuksköterska som tog in oss till barnsalen som då var tom. Där fick vi lite Alvedon och något lugnande som han fick ta och som fick verka en liten stund innan han  fick byta om till en liten söt vit rock. Därefter gick det ganska snabbt. Han blev upprullad till operationssalen och jag fick följa med hela vägen in. Vi stannade bara en liten stund på vägen så att jag kunde ta på mig en rock och båda fick en liten mössa att ta på sig. Sedan var det in på operation där det fanns ganska många människor. Narkosläkaren var där och flera sköterskor. Direkt fick han ett stort ark med en massa klistermärken som höll honom distraherad medan de satte venkatetern. Stackarn kände när nålen gick in, tittade på mig och sade ”’kit” (sakit=ont). Sedan hände det inte så mycket. De höll en gasmask framför hans näsa och injicerade sömnmedlet. Så snart hans ögon hade stängt fick jag gå tillbaka till barnsalen och vänta. Då var klockan någon minut efter 9. De hade sagt att det inte skulle ta mer än 20 minuter, så när klockan började närma sig 10 och ingen hade sagt något började jag faktiskt bli lite orolig. Men just då kom en sköterska in och sade att jag kunde gå ner till uppvakningsavdelningen. Där väntade jag ytterligare en timme innan han vaknade ordentligt. Då gick vi tillbaka upp till barnsalen och där var han tills han fick i sig lite glass, bröd, vatten och saft.

Egentligen skulle vi inte gå hem förrän efter att han hade kissat, men det hade han fortfarande inte gjort vid 13-tiden, så vi fick åka hem ändå. Väl hemma gick vi och lade oss och vaknade runt 17. Då hade han kissat väldigt mycket och han var sitt vanliga jag igen- lika glad och sprallig som alltid!

Efteråt har han varit lite varm, men inte så mycket att det behövts något febernedsättande. Inte heller verkar han ha ont någonstans, så inte heller smärtstillande har behövts.

Det var vårt lilla äventyr- inte så händelserikt, men ändå lite dramatiskt och väldigt utmattande med tanke på den dåliga sömnen kvällen innan.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.