Vi börjar närma oss hemfärd. Om ungefär en månad lyfter planet från San Francisco och plötsligt känns det så väldigt snart. Hur länge har vi varit här egentligen?
Riktigt 2 år har det inte gått ännu men vi åker ändå hem snart. Barnen ska börja i skolan och familjen måste registreras och det kan tydligen ta sin tid. Och när jag tänker på resan hem blir jag både upprymd och nervös. Hur kommer det gå att resa i Covidtider? Är flygplanen fulla igen? Hur kommer mellanlandningar gå? Och kommer barnen gå med på att ha masken på hela vägen?
Men innan vi kommer dit gäller det att komma igång med packningen. När vi kom hit hade vi bara två väskor men nu under helgen har vi redan packat 3 väskor för incheckning och vi har fortfarande grejer kvar! Och vi som tyckte att vi knappt har köpt något här… Tydligen har vi köpt mycket mer än vi trott och även om vi försöker sälja av det mesta kommer det finnas saker som vi ändå vill ta med oss hem.
De flesta saker vi har köpt de senaste två åren här är leksaker till barnen men även böcker och kläder. Det känns slösaktigt att slänga så nya saker men det blir sannolikt vad som händer om vi inte lyckas sälja eller ge bort det. Tråkigt såklart, men vad gör man? Att ta med allt hem skulle kosta mer än värdet på sakerna… Vill man skänka till välgörenhet behöver man ofta en bil för att ta med allt till inlämningsplatsen och även om vi kan låna en bil är det inte säkert att de tar emot allt heller- de tar inte emot vad som helst.
Så kvar står vi, så nära men ändå så långt borta i tid och rum. Men snart- jag kan nästan se vårt hus och gården framför mig. Inte trodde jag att jag skulle sakna det så mycket!