Den senaste veckan har vi slagits av kyligare väder med kraftiga vindar och allmänt frusna dagar. Här hemma har elementen visserligen varit på i nästan en månad, men jag sitter ändå med en huvtröja på större delen av dagen då jag mestadels sitter stilla. Om jag lyssnar på en presentation förbereder jag med en kopp varmt te. Och då känns det ju lite bättre.
Just nu känner jag mig lyckligt lottad över att jag slipper lämna och hämta barnen på förskolan – det betyder ju att jag slipper gå ut i den här kylan! Samtidigt satt jag i samtal med min forskargrupp på Stanford igår och där har de fortfarande sol och 25 graders värme! Just nu saknar jag alltså att vara i Kalifornien för vädret och värmens skull. Det var ju en av anledningarna till att jag tyckte att det skulle vara roligt att åka dit för två år sedan – jag såg fram emot att slippa höstrusket. Och kanske ångrar jag mig nu lite grann att vi inte stannade kvar hela perioden ut och kom tillbaka hit i slutet på månaden istället. Hur skönt hade det inte varit med tre månaders extra sol?
Istället har vi försökt att vänja oss tillbaka till årstiderna. Barnens gummistövlar har inhandlats och jag har insett att mina skor som var luftiga och sköna i Palo Alto nu blir genomvåta även vid duggregn! Jag har surfat runt på olika klädföretag för att se om det finns några sköna långa luvtröjor med dragkedja som jag kan gosa in mig i på dagarna, men hittills har jag inte hittat något som jag gillar. Under tiden får jag nöja mig med en extra filt att svepa om mig. Men om en månad är det meningen att jag ska vara på kontoret. Och jag har helt glömt bort hur jag brukade göra för att hålla mig varm på jobbet! Hur ska det här gå?